Centralparken är ju bara delvis en “park”, och snarare ett skogsområde som sträcker sig genom nästan hela stan. Den är omistlig som stadens gröna lunga, till vilken ingen har riktigt lång väg. Här kan man vandra, jogga, springa, cykla, rida, plocka bär och svamp, skida på vintern, ja göra nästan vad som helst. Om New York har råd att låta Central Park täcka en stor del av den värdefulla tomtmarken på Manhattan, bör också Helsingfors ha råd att låta Centralparken förbli ograverad. Visst behöver Helsingfors tomtmark för bostadsbyggande, men håll tassarna borta från Centralparken! Eventuella nya tvärtrafikleder bör byggas i tunnlar.

Centrum som begrepp betyder kanske lite olika stora delar av Helsingfors för olika människor. För mig betyder det stadsudden, alltså från Tölö och Långa bron söderut, men kanske inte riktigt ända till Brunnsparken (stadskärnans “Centralpark”) och havsstranden. I centrum bör fotgängare, cyklar och spårvagnar ha ett visst företräde framför bilar och särskilt tung trafik. Men det är klart: affärer, restauranger och småföretag behöver sina varuleveranser,  och det finns objektiva behov att få köra med personbil ända fram dit man ska. Lite fler gågator behöver vi dock, med Alexen som modell. Och förbättrade cykelleder, i den nya “Banans” anda!

Centrumtunneln är ett dyrt projekt, men kan bli nödvändig om vi vill reducera biltrafiken på gatorna i centrum. Min ståndpunkt är öppen, och jag är mottaglig för argument för och emot.

Cykellederna har byggts ut särskilt på senare år, men nätet är långt ifrån färdigt. Lika viktigt som att skydda cyklisterna mot bilarnas framfart är att skydda fotgängarna mot snabba cyklisters framfart – och cyklisterna mot oberäkneliga fotgängares nyckfullhet. Som bil- och körkortslös cyklar jag själv gärna. Då jag bodde i Åggelby cyklade jag ofta till jobbet på somrarna – mitt rekord från Husis till Åggelby var 18 minuter, och den cykeln saknade växlar! Från Mosabacka är det lite för lång väg för en nästan 60-åring att cykla till jobbet i centrum, men för några år sedan hände det nog att jag tog cykeln ibland trots att färden tog en timme. I somras cyklade jag några gånger med barnbarnen från Mosabacka ända till Helsingfors-Vanda flygplats, och en gång hamnade vi långt in i Tusby i ett fåfängt försök att runda hela flygplatsområdet … Men det var roligt!