Fastighetsskatten är en kommunal skatt, vars storlek kommunen bestämmer inom av staten givna ramar. Fastighetsskatten är alltså en inkomstkälla för staden. Den är såtillvida effektiv att fastigheter inte kan gömmas undan i skatteparadis, men måtta i allt! Alla har inte samma tur som vår familj, som tack vare att vår tomt är stadens hyrestomt betalar fastighetskatt bara för själva huset. Då fastighetsskatten fastställs, bör man ta hänsyn till hur den påverkar hyresnivån i hyreshus och till husägare som till exempel på grund av att de är pensionärer eller annars har lägre inkomster har svårt att betala den.

Fiskehamnen är liksom Busholmen ett intressant projekt. Men hur höga hus vill vi egentligen ha i Helsingfors? Inga skyskrapor som i den stora världen, förstås, det är säkert de allra flesta ense om. Några “landmärken” som stadsplanerarna gärna kallar dem är väl ok, men sedan? Minns att höga hus har sina säkerhetsrisker – och då avser jag inte terrordåd som vi förhoppningsvis kan skonas från utan helt vanliga bränder.

Finlandiahuset har i och med Musikhuset förlorat en del av sin funktion, men har kvar andra. När marmorn nästa gång måste bytas ut skulle jag vara lite pragmatisk och tillåta en lite starkare variant även med risk för att färgen skiftar en nyans eller så.

Fotgängare är jag för det mesta själv, och vill redan därför värna deras – vår – trygghet. Lite fler gågator i centrum, tack, men framför allt trygga trottoarer -också på vintern – och övergångsställen.

Fusioner av städer och kommuner i huvudstadsregionen skulle jag vara mycket försiktig med. Helsingfors vinner inte mycket på en fusion med till exempel Vanda och Esbo säger ju för sin del nej. De funktioner som bäst kan och bör skötas över kommungränserna kan fixas genom ett intensifierat interkommunalt samarbete: trafik och annan infrastruktur, markplanering, byggande, miljöpolitiken. Och visst behöver detta samarbete ett demokratiskt valt organ, valt endera genom direkt folkval i samband med kommunalval eller så av fullmäktigeförsamlingarna i de medverkande kommunerna.

Företagsamheten är själva grunden för vår välfärd, det är företagen som skapar mervärde, ger arbetsplatser och tryggar skatteintäkterna. Helsingfors måste vara en  företagsvänlig stad.

Förtroende är vad det sist och slutligen handlar om i kommunalvalet. I en stad av Helsingfors storlek hinner stadsfullmäktige under fyra år ta ställning till allt mellan himmel och jord. Hur omfattande ett valprogram än försöker vara, som i mitt fall ett ABC för Helsingfors som kommer att uppta långt över hundra teman, kan det aldrig täcka allt. Väljarna är hänvisade till att bestämma vem som är värd deras förtroende. Förtroende kan man vinna bara genom det man säger, skriver och gör. Jag hoppas att mina 27 år som ledarskribent på Husis, och numera som I dag-kolumnist, har väckt förtroende för min sakkunskap och mitt omdöme.