Gamla kyrkans skvär är egentligen en makaber plats – har ni läst minnesorden över de två tredjedelar av Helsingfors befolkning (drygt 1100 personer) som begravdes här sedan de år 1710 bortryckts av en “utifrån kommande hemsk pest”? För mig har skvären en helt annan innebörd. Då jag föddes bodde vi på Nylandsgatan och jag “parkerades” ibland hos en parktant just i Gamla kyrkans skvär. Minns visserligen inte själv något av det. Men har ni tänkt på att några av våra gamla kyrkor har försett staden med gröna lungor i form av skvärer eller parker? Också icke-församlingsmedlemmar får njuta av dem!

 I Gräsviken bor bland många andra min lillebror Ulf (Uffe), jurist och advokat. Är inte kanalen ett smart drag av stadsplanerarna?

Guggenheim eller inte? Debattens vågor gick för en tid sedan höga. Man kunde ha fått intrycket att detta var en fråga om liv och död för Helsingfors i allmänhet och stadens kulturliv i synnerhet. Själv kunde jag lätt räkna upp ett stort antal viktigare frågor. Jag förhåller mig helt pragmatisk till projektet. Jag har besökt Guggenheim-museet i New York, men det var nog närmast för att “bonga” de tre verk av min favoritkonstnär Vincent van Gogh museet har i sina samlingar. Museet i Bilbao hade jag privilegiet att bese också inifrån under byggnadsskedet, men stadens enda van Gogh fanns i ett annat museum. Så här ser jag på saken: OM privata investerare/mecenater är villiga att sträcka till låt oss säga en tredjedel av pengarna och staten en andra tredjedel (de momsintäkter som är den mest omedelbara nyttan av en ökad turistström tillfaller ju staten, inte staden), ja då bör Helsingfors och -märk väl – dess grannstäder kunna stå för den sista tredjedelen. Sisådär ungefär.

Gymnasierna har stått i fokus under det gångna året. Efter en kort och bristfällig beredning beslutade en majoritet av skolnämndens svenska sektion – inklusive två av de tre SFP-arna i sektionen – att slå ihop de fyra svenska gymnasierna till bara tre. Beslutet var förhastat redan i den meningen att sektionen inte ens inväntade minister Ole Norrbacks utredning av gymnasierna i regionen. I och med beslutet övergavs tanken på att ett par av de svenska gymnasierna kunde ha haft ett gemensamt “tak”, men med fortsatt verksamhet i de tidigare husen. Nu gäller det att göra det bästa av situationen. Är det för sent att efter förestående renoveringar ompröva helheten från ett bord så rent det kan bli?

Gågator har jag visst tangerat fyra gånger redan, närmare bestämt under orden Alexen, Centrum, Espen och Fotgängare. Men OK, femte gången gillt: Helsingfors behöver fler gågator, men så att biltrafik i centrum inte helt omöjliggörs. Sedan kan vi ju hoppas på att avgasfria elbilar blir mer allmänna.