Nationalmuseet är sannolikt ett undervärderat museum. När var Du där senast? Själv tror jag det var på skoltiden – förutom på en del möten i auditoriet. Måste gå med barnbarnen, bara nu inte de har varit där med skolan …

I Nordsjö bor en av mina bonussöner, närmare bestämt i den del där en alldeles trevlig liten damm/insjö (vet inte om den är naturlig eller anlagd) piggar upp landskapet. Tyvärr har dess stränder dock blivit tillhåll för sådana som vandrar på skuggsidan av livets gata. Plats för medborgaraktion på lokalplanet?!

Nordsjö hamn hade lite otur med konjunkturerna, som gjort att hamnen i allmänhet och järnvägsförbindelsen i synnerhet nu går lite på sparlåga. Ändå var investeringen säkert klok, men nu får det vara stopp på att eliminera hamnar i stadsbilden i centrum. Passagerarbåtarna ska finnas kvar där de ligger nu!

Nära Norra Haga station, på Lassasidan, bodde min blivande hustru med sina två söner då jag blev en del av familjen. Lite romantiskt skimmer över den adressen, alltså.

Norsen förlorar sitt ärevördiga gymnasium, enligt beslut i skolnämndens svenska sektion. Smickrande för SFP är att det är bara två SFP-medlemmars röstningsförfarande som blivit föremål för upprörda föräldrars protester – inte samlingspartistens, den grönas eller den ena socialdemokratens. Men det är som det ska vara: förväntningarna då det gäller att bevaka svenska behov och intressen riktas till SFP, inte till andra partier.

På Nylandsgatan i Rödbergen bodde min pappa och mamma då jag föddes, i ett rum med delat kök och badrum, som så många i efterkrigsårens Helsingfors. Mina minnen från dessa de första 2,5 åren av mitt liv fram till mitten av femtiotalet begränsar sig dock till vad jag tror var trappan till mjölkbutiken. Men nog är jag väl en Rööperin kundi?

Nämnderna är centrala som både beslutande och beredande organ i stadens förvaltning. Jag anser att man ska satsa på expertis då nämndmedlemmar utses. Om jag blir invald i stadsfullmäktige gör jag inga anspråk på en nämndplats, eftersom jag anser att uppdragen ska spridas på så många händer och hjärnor som möjligt. Men visst har jag varit “nämndeman”, ja rentav ordförande – för kulturnämnden i Pernå då jag under studietiden två gånger blev invald i kommunfullmäktige med kommunens högsta röstetal. Med en pappa som var präst och en mamma som var hälsovårdare i kommunen hade jag det väl förspänt. Nu gäller det att klara sig på egna meriter. 

Närservicen, börjande med kvartersbutiker, post och bibliotek, är viktig särskilt för barn, äldre och för alla oss som inte kör bil. Butiker kan staden bara planera in i nya bostadsområden, men inte upprätthålla. Posten är som känt statlig – men jag delar gärna med mig av våra goda erfarenheter i Mosabacka, där posten numera sköts av R-kiosken: det betyder kvälls- och helgöppet! Biblioteken är naturligtvis helt och hållet en angelägenhet för staden, jag anser att filialbiblioteken är viktigare än någonsin centralbibliotekets placering! T.ex. hälsocentraler kan man inte ha i varje kvarter, men Helsingfors borde inte dra in fler av dem än vad som redan har skett.