X är en alldeles särskilt svår utmaning, men hellre brödlös än rådlös:
“X är det okända, det som ingen kunde ana men som förändrar världen ibland över en natt som en tsunami eller Lehman brothers konkurs – ibland tar det några år som internet, mobiler eller penicillin. X kräver av alla, inte minst politiker, klartänkthet och anpassningsbarhet.” Så skrev en Facebookvän, och jag citerar och skriver under!
X-faktorn är inte längre en okänd storhet: han gömmer sig bakom nummer 548!
X-generationen (de som är födda från tidigt 60-tal till tidigt 80-tal, säger Wikipedia) har redan avlösts av Y-generationen (enligt samma källa födda från cirka 1980 och fram till början av 2000-talet), och nu växer redan generation Z upp, född på slutet av 90-talet och under detta millenium. Jag undrar vad man sedan ska hitta på, eftersom det engelska alfabetet slutar här. Fast vi kunde ju erbjuda å, ä och ö och äntligen få internationell genklang för och globalt erkännande av våra egna skandtecken! Från Helsingforsperspektiv är det viktigast att ALLA generationer trivs och kan leva i harmoni med varandra.
X-kromosomer föreslog en Facebookvän att jag skulle behandla, och det gör jag förstås – så snart jag får veta hur de kan kopplas till Helsingfors… Återkommer i så fall i morgon, under Y-kromosomer!
X3M är det fyndigt stavade namnet på Svenska Yles ungdomskanal. Jag hör inte till de dagliga lyssnarna precis, men så hör jag ju inte heller till målgruppen. Däremot är jag djupt imponerad av den genomslagskraft kanalen fått i denna målgrupp, och är stolt över att Svenska Yle producerar något som faktiskt når de unga, kräsna lyssnarna som har ett så stort utbud på finska och engelska som konkurrerar om deras uppmärksamhet. Lycka till också i fortsättningen! – På skoj brukar jag för mognare människor som tvingas köra bil ensamma sent på kvällarna rekommendera att de lyssnar på X3M, den lär ju hålla en vaken!
Xantippor, i betydelsen grälsjuka och argsinta (Wikipedia, igen) människor – helt oberoende av kön – finns det överallt, också i kommunalpolitiken. Här kommer jag osökt att tänka på ett visst parti som systematiskt utsår hat mot medmänniskor med ett annat språk, en annan hudfärg, en annan kultur, en annan religion, en annan sexuell läggning och så vidare än den man själv råkar ha. Jag tror på samarbete och samförstånd, både mellan människor och mellan partier.
Xenofobi är det mest självklara och mest seriösa ordet på X. Främlingshat är ett ogräs som en gång för alla måste utrotas. Jo, jag vet att vi har åsikts- och yttrandefrihet här i landet och att vi borde tolerera allt och alla. Men toleransen har en gräns: den tål inte intolerans.
Xerox-kopior föreslog en annan Facebookvän. Så kallade man ju “fotostatkopior” (som de också hette på den tiden) så länge ett enda märke var dominerande på marknaden. Och om man nu ska försöka tillämpa det på kommunalpolitiken i Helsingfors, så kunde man dra till med att man inte ska kopiera andra utan tänka själv. Nej, den åsnebryggan gick nog på kryckor – om en åsnebrygga nu kan gå på kryckor …
Xerxes trodde kanske någon att jag skulle skriva om under X. Tji får ni, han var aldrig i Helsingfors och hans namn har i motsats till Xantippas mig veterligen inte fått någon överförd betydelse.
Xylofon brukar vara obligatoriskt i X-sammanhang. Och här får jag ju en åsnebrygga (utan alltför stora kryckor) till att betona musikens plats i vårt kulturliv. Musikhuset, Operahuset, Sibeliusakademin, Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkester et cetera i all ära, men allra viktigast är att lägga grunden för barnens och de ungas musikutövning i dagis, i skolor, i musikskolor, i musikklubbar! Jag hör till dem som sörjer om den svenska musikhelhet för barn och unga som nu finns vid Tölö torg splittras. Min egen son hade förvisso en superbra musiklärare också i Åshöjden, men det är helheten med musikklass och musikskola som är värdefull.