Zebror finns på våra breddgrader bara på Zoo, i vårt fall Högholmen. Här har min mamma bott i sin barndom – men inte inburad som våra närmaste släktingar bland djuren, utan för att min morfar en tid var björnskötare där. På tal om följande ord här i alfabetet måste nolltolerans gälla för djurplågeri, det vill säga djuren bör ha så naturenliga och rymliga utrymmen som bara möjligt. Djurarter som man inte kan ordna tillräckligt bra förhållanden för ska inte finnas här. Men visst måste barn få se levande djur, också mer exotiska! Förhoppningsvis lär det dem respekt för naturen.
Zero Tolerance föreslog en Facebookvän att jag skulle skriva om, och eftersom jag inte berörde principen under N som i Nolltolerans gör jag det gärna nu. Begreppet är strängt taget förvirrande. Är man tolerant ska man väl i princip tolerera allt och alla, men nolltolerans påminner oss om att det kan finnas gränser för vad vi bör tolerera. Det må sedan gälla miljöförstöring, trafikförseelser, våldsbrott eller rasism. Om en liten ordlek tillåts, skulle jag säga att nolltolerans bland annat är att toleransen inte sträcker sig till tolerans av intolerans.
Zetor och Zinnkeller är två restauranger i Helsingfors. Den förra bakom Studenthusen., den senare i Kronohagen. Den förra en trendig plats för unga (så ser den ut utåt, har aldrig varit inne…), den senare en traditionell matrestaurang i tysk stil. Vad jag kan förstå är Helsingfors krogliv ganska mångsidigt, med något för envar. Om det är någon av de försvunna restaurangerna jag särskilt saknar är det nog Mexico Grill i Klaus Kurkis hus på Bulevarden nära Skillnaden. Den låg nära till från både FSS-kansliet på Roban och SU-kansliet längre ned på Bulevarden. Där åt jag för det mesta fyllda paprikor, en maträtt som jag också har introducerat på vår hemmeny.
Zigenare heter det förstås inte, utan romer, men jag fick ändå på Facebook tipset om att i anledning av det föråldrade ordet skriva något om behandlingen av de romska tiggarna från Östeuropa, närmast Rumänien, i Helsingfors. I första hand gäller det att hjälpa dem i deras hemländer, dels så att EU idkar påtryckning på ländernas regeringar och dels så att EU och dess rikare medlemsländer bidrar med direkt hjälp till de diskriminerade och nödställda – och allra helst då hjälp till självhjälp, enligt principen hellre ett metspö än en fisk. De som kommer till Finland ska vi behandla humant, och särskilt se till att barnen inte blir lidande, de är ju i varje händelse helt oskyldiga offer. Sedan avgör var och en om man lägger en slant i deras muggar eller inte. Personligen tror jag det är effektivare tiggeri att musicera än att bara sitta på gatan.
Zillen, officiellt Tölö svenska samskola, var – skam att säga – enligt vad jag minns det enda svenska gymnasiet i Helsingfors jag aldrig besökte under mina år som ordförande för skolungdomsförbundet FSS. Det var visst så vänsterdominerat att en borgerligt liberal FSS-ordförande inte var välkommen. I början av sjuttiotalet fanns det alltjämt många svenska gymnasier i Helsingfors. Innan de svenska gymnasierna i Kyrkslätt, Esbo, Vanda (Helsinge) och Sibbo inrättades var ju Helsingfors jämte Grankulla de enda gymnasieorterna mellan Karis och Virkby i väst och Borgå i öst, och rekryterade elever från hela detta område. Nu är vi nere i fyra svenska gymnasier i Helsingfors, plus den tvåspråkiga Steinerskolan, och beslut har tyvärr fattats om en reducering till tre. Om det då det nya stadsfullmäktige tillträder vid årsskiftet alltjämt finns en chans att rädda det fjärde, lovar jag göra mitt allra bästa för att göra det.
Benedict Zilliacus, signaturen Bez, hör till de Helsingforsskildrare som skapat vår identitet. Med sina reportage i Husis, i sällskap med kolleger som Marcella, med sina dagboksverser, med sina böcker, som en av författarna till revyer där även Helsingfors har passerat, ja, just det, revy. Som tidningsman i Helsingfors kunde han jämföras med ett tidigare Z, Zacharias Topelius – som förresten på grund av, eller i detta fall faktiskt tack vare, en av de tidiga tvisterna om föreställande kontra mer abstrakt konst faktiskt har två minnesstatyer i vår stad!
Zirkon är Helsingfors inte, utan en äkta diamant, låt vara delvis kanske lite oslipad. Men slipningen pågår hela tiden, och jag vill gärna bidra till den.
Vladimir Zjirinovskij är ingen vän av Helsingfors, utan snarare av Gjelsingfors som staden hette på ryska förr. Han ville visst i något skede ha inte bara staden utan hela landet “tillbaka” i den ryska björnens famn. Och så var han visst på särskild kant med ett annat Z, Jutta Zilliacus. Jag minns också en av min skolkamrat Henrik Karlssons karikatyrer i HS, där Zjirinovskij hoppade upp ur sängen och undrade om dagens Hbl redan hade kommit, för Hbl hade återgett Jutta Z:s omdöme om honom (“galenpanna”) och han hade därför stämt tidningen för förtal.
Zonbiljetter ska återinföras i kollektivtrafiken i vår stad och hela regionen. Jag har inte slutligt bestämt vad jag anser, men tveeggat är svärdet i varje händelse. Å ena sidan är det förstås bra om det inte för oss i norra Helsingfors längre kostar skjortan bara för att vi korsar en kommungräns för att ta oss någon kilometer in på Vandas sida, och det samma gäller förstås västra Helsingfors i relation till Esbo och östra i förhållande till Sibbo. Å andra sidan känns det inte rättvist om vi ska betala mer än nu för att röra oss lite längre vägar inom den egna staden. Jag måste studera den tänkta modellen närmare för att kunna ta ställning.
Zoologiska museet har jag, skamligt nog, säkert inte besökt sedan skoltiden. Måste kolla om barnbarnen varit där med sina skolor. Om inte, ska jag föra dem dit – efter valet.
ZZZZZ, som i tecknade serier anger pågående sömn, ska vi till varje pris undvika också i detta val. Om valdeltagandet stannar under 70 procent, blir soffliggarpartiet (som finnarna kallar de sovandes parti) än en gång störst. Vad de som låter bli att rösta gör, är ju att de överlämnar sin röst till andra. Då får de bara skylla sig själva om de sedan är missnöjda.