Vad är lycka? Ja, enligt Wikipedia ”en känsla av varaktigt välbehag”, men det låter ju bara som en tautologi.  Utilitarismens fader, den brittiske filosofen Jeremy Bentham (1748–1832) definierade samhällets mål som största möjliga lycka för det största antalet individer, medan den store liberale filosofen John Stuart Mill (1806–1873) fastslog att lycka inte kan mätas bara kvantitativt, utan framför allt är ett kvalitativt begrepp.

Och så finns förstås den gamla schlagerns recept: Lyckan är alls inte det som du tror, inga stora bevingade ord. Nej, lyckan är lågmäld…

 

Tankesmedjan Magma ordnade i december en debatt kring temat Pengar och lycka. Utgångspunkten var pol.dr Kari Nars bok med samma namn, som utkom 2006 och har översatts till flera språk. Svaret på frågan om pengar skapar lycka eller, omvänt, om lycka förutsätter pengar, var givetvis nekande.

Samtidigt är det förstås naivt att inbilla sig att det inte skulle finnas något samband alls mellan lycka och materiell välfärd.  Men det finns rika människor som är djupt olyckliga, lika väl som många relativt fattiga kan känna sig hur lyckliga som helst.

Diskussionen gled över till hur samhället kan skapa lycka för sina medborgare. En tidigare vänsterpolitiker uttryckte sig lite slarvigt då han begränsade samhällets uppgift till att skapa materiella förutsättningar för lycka.  Det är säkert de man i första hand tänker på, men visst finns det också mer immateriella faktorer som samhället kan påverka.

 

Själv tog jag upp ett typexempel: småbarnsföräldrars arbetstider. Lycka är väl att kunna dela sin tid flexibelt mellan jobb och hem, med barnen.  Föräldraledigheten borde fördelas jämnare mellan föräldrarna, och bägge erbjudas flexibla arbetstider.

Lycka är till exempel också att, om man så vill, på äldre dagar få bo kvar i sitt hem. Samhället bör skapa förutsättningar för det, med allt från att tillåta och främja hissbyggen i äldre hus till att erbjuda hemvård och omsorg. Och att förbättra anhörigvårdarnas ställning.

Men lycka kan också tvärtom vara att inte behöva vara ensam på äldre dagar, utan att om man så vill få flytta in i ett äldreboende med sällskap och service på nära håll. Lycka är valfrihet, och lycka är medmänniskor som bryr sig om en.

Lycka är också att få njuta av kulturupplevelser, börjande med lättillgängliga bibliotek, konserter, konstutställningar etc. Lycka är att finna sociala gemenskaper och få utöva sin hobby i goda vänners lag. Lyckan är lågmäld …

Det var några få exempel, fler tillåter inte utrymmet här. Och visst, de här ”immateriella” förutsättningarna för lycka kräver förstås också resurser, men inte i form av pengar till individerna. Tvärtom kan samhället faktiskt ibland tjäna på affären, också mätt i reda pengar. Ta bara anhörigvården som exempel. Och lyckliga medborgare är friska och arbetsamma.

Så visst kan samhället och medmänniskor skapa lycka. Var och en är inte alltid sin egen lyckas smed.

(Först publicerad som I dag-kolumn i HBL 28.1.2015)