Det är ingen hejd på kopplingarna mellan Lovisa och Helsingfors! Knappt hade hamnarna fusionerats, innan Lovisa valde Helsingforspolitikern Jan ”Didde” Oker-Blom till ny stadsdirektör. Didde har ju släktrötter i drottningstaden, och satt i styrelsen för Helsingfors hamn vid tiden för fusionen.
Som ordförande för SFP:s stadsfullmäktigegrupp i Helsingfors och därmed kollega och vän till Didde passar jag på att gratulera både honom och Lovisa – men beklagar samtidigt att vi i huvudstaden går miste om en erfaren kommunalpolitiker.
Också jag kan bidra till axeln Lovisa–Helsingfors. Jag är ju uppvuxen i Pernå och skolgången i Lovisa och satt under studietiden i Pernå fullmäktige, men det är inte det jag avser nu, utan ett nytt uppdrag.
Under den förra fullmäktigeperioden satt jag i styrelsen för Helsingfors Regiontrafik (HRT, fi. HSL), som svarar för kollektivtrafiken i huvudstadsregionen, från Kyrkslätt (och snart Sjundeå) i väster över Kervo (och snart Tusby) i norr till Sibbo i öster.
Nu har jag vidgat perspektivet och ansvarsområdet till hela Nyland, sedan jag för ett par veckor sedan tillträdde som medlem i styrelsen för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS (fi. HUS), som ju också omfattar universitetscentralsjukhuset HUCS (fi. HYKS). Hit hör sjukhusen förutom i Helsingfors, Esbo och Vanda också de i Raseborg (Västra Nylands sjukhus), Lojo, Hyvinge och Borgå.
Av dem betjänar Borgå sjukhus hela östra Nyland, inklusive Lovisa och Lappträsk. Då jag är den enda SFP-medlemmen i styrelsen, med riksdagsledamot Veronica Rehn-Kivi som ersättare, representerar jag också Lovisabygden. Och så betjänar ju HUCS hela det forna länet – plus Lahtisregionen, Kymmenedalen och södra Karelen.
Då en ledande HNS-politiker från Helsingfors fick veta att jag skulle bli den nya SFP-medlemmen gladde hen sig över att få en ”som inte bara talar om och för Borgå och Västra Nylands sjukhus”. Jag korrigerade snabbt: också jag kommer att tala för dessa, mer perifera delar av Nyland. I själva verket behöver Helsingforsregionen inte försvara sina positioner inom HNS gentemot det övriga Nyland, den klarar sig nog av egen kraft…
Eftersom jag också kommer att representera styrelsen i nämnden för den språkliga minoriteten och, som ersättare, i nämnden för Borgå sjukhus, är det inte minst servicen på modersmålet som kommer att stå i fokus för mitt arbete.
Ta bara förlossningsvården. Sedan Borgå och Ekenäs BB lades ned (ja, mina yngre syskon föddes faktiskt i slutet av femtiotalet på Lovisa BB!), har utbudet en regional snedvridning: Lojo, Esbo, Hyvinge och Helsingfors, men inget alls österöver. Och då Barnmorskeinstitutet, som ligger bara några kilometer från Borgå motorväg, måste stängas p.g.a. inneluftsproblem, tillspetsas snedvridningen ytterligare, då barnaföderskor österifrån ska köras genom hela Helsingfors till Kvinnokliniken.
Det enda rätta vore att öppna Borgå BB på nytt, men då jag redan hört mig för om det, har jag blivit avfärdad bl.a. med att en ögonavdelning redan startat i BB:s gamla utrymmen. I stället nämns nu Kotka som ett alternativ för brådskande fall från Lovisa – men där är vården på båda nationalspråken knapast tryggad.
Det blir alltså att ta itu med förlossningar – 35 år sedan jag var med om min egen sons.
(Först publicerad som kolumn i Lovisatidningen Nya Östis 21.9.2017)