C som i Cellulosa, Celsius, Censur, Centern, Centralisering, Centrum, Clean-tech, Civil olydnad, Civiltjänstgöring, Cybersäkerhet och Cyklar

Cellulosa och papper levde Finlands export länge högt på, men efterfrågan förblir begränsad. Sedan kom Nokiaboomen – och gick. Nu måste vi skapa något nytt, men visst kan vi bygga vidare på både trä- och elektronikindustrins traditioner: nya trä- och pappersprodukter för träbyggande, s.k. intelligenta förpackningar etc. och nya elektronikprodukter som spelindustrin redan visat vägen för. Men också bio- och nanoteknologi, där vi redan ligger nära världstoppen.

Celsius, Anders (1701–1744), känd svensk astronom, gav oss vår temperaturskala. Fast egentligen var det hans – och på den tiden också vår – landsman Carl von Linné (1707–1778) som svängde den så att vattnets fryspunkt är 0 och kokpunkt 100, medan Celsius hade tänkt sig tvärtom … Nå, hur som helst, så bör vi nu se upp med att medeltemperaturen på jordklotet stiger. Återkommer under K som i klimatförändring och –politik!

Censur vill vi verkligen inte ha, men lite god smak är det tillåtet att fortsättningsvis använda i vårt land då det gäller att göra narr av andra människors tros- och andra övertygelser. Leve yttrandefriheten, men med den följer alltid ett ansvar.

Centern rosar gallupmarknaden inför riksdagsvalet och väntas allmänt bli nästa statsminister- och ledande regeringsparti. Jag har i en I dag-kolumn i HBL 29.12 i fjol (se https://bjornmansson.fi/hoger-eller-mitten/ ) dryftat SFP:s dilemma inför denna situation. Många har av lättförklarliga skäl fördomar mot Centern. Något utpräglat bondeparti kan ju partiet helt enkelt inte längre vara, då galluparna visar på femdubbelt väljarstöd jämfört med lantbrukarbefolkningens återstående andel i landet. Ett landsbygdsparti är partiet förstås alltjämt, men det har nog gått framåt i städerna också. Och det där talet om att ”kepu pettää aina” (Centern sviker alltid) myntades av motståndare då partiet i tiderna var skickligt på att utverka eftergifter av de andra i sista stund. Samma bakgrund har ju begreppet ”kvällsmjölkning”. Rädda för att Väyrynen blir utrikesminister behöver vi nog inte heller vara. Centerns ”andreman” i regeringen blir säkert Olli Rehn, antingen som utrikes- eller som finansminister, och åtminstone den andra av de posterna går nog till ett annat regeringsparti.

Centraliseringen i vårt samhälle är på väg att gå för långt. Kommuner fusioneras till enheter där demokratin inte kan fungera och avståndet mellan medborgare och beslutsfattare blir för långt. Social- och hälsovården ska inte bara planeras utan också produceras av jättelika vårddistrikt. Arbetsplatserna koncentreras till några få tillväxtcentra. Medborgarna tvingas flytta långa vägar för att få jobb – eller pendla långa vägar för att komma till arbetsplatsen. Dags att vända utvecklingen!

Centrum och periferi ställs lätt mot varandra, och ändå behövs bägge. Ta bara svenskan i Finland som exempel. Vår store finlandssvenske sociolog, professor Erik Allardt påminde redan för länge sedan om att hemligheten bakom att den svenska befolkningen i Finland står starkare än de allra flesta språkminoriteter i Europa är att vi finns inte bara i de geografiska periferierna utan också i landets centrum, alltså i huvudstaden med omnejd. Vi är inte bara en regional folkgrupp någonstans avsides såsom t.ex. baskerna i Spanien, tyskarna i Danmark och danskarna i Tyskland, de ungerska minoriteterna i Ungerns alla grannländer eller tyskarna i nordligaste Italien. Samtidigt är det lika viktigt att minnas att det inte räcker med att vara en ”statsbärande” minoritet i republikens centrum, utan för att vi ska överleva måste det också finnas starka svenska områden såsom Åland, den österbottniska kusten, Åbolands skärgård och västra och delar av östra Nyland.

Clean-tech – även kallad grön teknologi – är en av de branscher Finland bör satsa stort på. Vi har redan duktiga både forskare, innovatörer och företag som satsar på miljövänlig teknik och nya uppfinningar, och de ska både uppmuntras och stödas.  

Civil olydnad är alltid en svår balansgång. För mig går gränsen då aktivister som Greenpeace eller Animalia skadar människor, djur eller egendom. Men vem har inte någon gång i ett gott syfte gjort något som är på gränsen till olydnad mot lagar och regelverk? Jag kan avslöja vad jag regelbundet gör: då närtågen norrut inte bara som i allmänhet avgår från Kajsaniemi utan det dessutom ofta står ett tomt tågset närmast stationen och man alltså ska passera det för att hinna till det avgående tåget, ställer jag mig i dörren och väntar tills de som springer längs perrongen hinner fram. Det försenar staten med upp till en halv minut, och konduktörerna tillrättavisar mig ofta, men jag tänker inte sluta med det! Så det så.

Civiltjänstgöring ska i ett civiliserat samhälle erbjudas dem som inte vill gripa till vapen för att försvara fosterlandet. Det är klart att det vore ohållbart om alla skulle välja det alternativet, men vår försvarsvilja är hög, så den risken kan negligeras. Och civiltjänstgörarna kan och bör ju göra annan samhällsnytta. Tjänstgöringens längd har varit föremål för debatt. Bäst är säkert att den motsvarar en medellång värnpliktstid.

Cybersäkerheten måste Finland ägna större och större uppmärksamhet. Lite osäker är jag på om den faktiskt bör bli ett eget ”vapenslag” inom försvarsmakten, jämställd med armén, marinen och flygvapnet, såsom det har föreslagits Men en särskild enhet behövs nog inom försvaret. Och så ska ju cybersäkerheten tryggas på alla civila områden också.

Cyklar är, näst gång, det ekologiskt, ekonomiskt och hälsomässigt bästa fortskaffningsmedlet. Vi ligger alltjämt långt efter inte bara stora cykelnationer som Danmark och Holland, utan också Sverige, då det gäller  att främja cyklandet – särskilt som anslutningstrafik till kollektiva trafikmedel. Cykelvägar och -parkeringar bör från början planeras in då nya bostadsområden och trafikarrangemang planeras.