”Det svenska och det ryska Finland” lydde rubriken över en helsideskarta som Helsingin Sanomat publicerade söndag 9.6. Underrubriken var ”I största delen av landet är det andra inhemska språket redan ryskan”.

Mycket riktigt: på kommunkartan är hela östra Finland och största delen av det inre Finland färgade röda för att markera att det här bor fler rysk- än svenskspråkiga. Bara längs de västra och södra gränserna och en bit in i landet är färgen blå för att visa att det här bor fler svensk- än ryskspråkiga. Upphovsmannen till färgkartan är enligt HS professor Arto Mustajoki, styrelseordförande för Finlands Akademi.

Mina tankar gick osökt till en annan färgkarta som HS brukar publicera efter varje val: den där största delen av landets yta är färgad grön för att markera att Centern här är det största partiet. Bägge kartorna har sitt givna intresse, men är ändå grovt missvisande.

Centerns respektive ryskans områden är till stor del glesbygder, där bara en bråkdel av befolkningen bor. Färgläggningen ger därmed en helt förvrängd bild av Centerns respektive ryskans faktiska positioner bland befolkningen.

 

Detta framgår lyckligtvis av texten invid kartan. De svenskspråkigas antal är 291 000 och de ryskspråkigas 62 000 – alltså bara cirka en femtedel. Men då de svenskspråkiga är koncentrerade till kusttrakterna i södra och västra Finland, blir färgkartan sådan den blir.

I motsats till underrubriken har begreppet ”andra inhemska språk” i texten helt riktigt försetts med citationstecken för att visa att det här används i en annan betydelse än den vedertagna, som ju syftar på de båda nationalspråken finska och svenska.

Mellan de röda och blå fälten finns också en gråzon, där ingendera språkgruppen består av över 19 individer. Röda kommuner kan alltså ha 20 ryska invånare, men bara 18 svenska!

Det finns också andra smått illvilliga element i texten. Tammerfors och Uleåborg hör enligt skribenten till det ”ryskspråkiga Finland” (citationstecknen mina, i HS-texten finns de inte!). Vidare påpekas att om samma språklag skulle tillämpas på ryskan som på finskan och svenskan, vore ryskan ett officiellt språk i Helsingfors, Esbo och Vanda …

Arto Mustajoki – själv professor i ryska – hade enligt HS färglagt sin karta för att backa upp sitt förslag om att ersätta svenskan i finska skolor med ett val mellan svenska och ryska.

 

För undvikande av alla missförstånd: jag har inget emot vårt grannspråk ryskan, tvärtom. I min ungdom skrev jag faktiskt in mig för bistudier i Hanken just för att läsa ryska och förbättra min korta skoltyska. Min lärare i ryska var ytterst inspirerande, och jag förkovrade min ryska också på två kurser i dåvarande Leningrad. Ja ponimaju nemnogo, no tolko nemnosjka gavarju (jag förstår lite, men talar bara ännu mindre) …

Det jag har emot är att man börjar ställa ryskan mot det ena nationalspråket svenskan, som om de vore varandra uteslutande och undanträngande. Så är det ju inte.

(Först publicerad som I dag-kolumn i Hbl 20.6.2013)