E som i Effektivitet, Eftertanke, Egoism, Ekonomi, Ekologi, Empati, Energi, Engagemang, Ensamhet, Entreprenörer, Erfarenhet, EU, Euron, Europa, Existensminimum, Export, Extraknäck och Extremism

Effektivitet är naturligtvis något eftersträvansvärt, men samtidigt ett missbrukat ord. Hur t.ex. mäta effektivitet i vården? I form av hur många patienter en läkare hinner träffa på en timme, oberoende av innehåll och resultat? Eller i utbildningen? Bara med antalet producerade magistrar och doktorer per professor, oberoende av om de t.ex. får jobb som motsvarar utbildningen? Är ett privat äldreboende effektivare än ett kommunalt för att man byter blöjor mer sällan och genererar vinst för sina multinationella ägare? Nej, effektivitet måste mätas i helhetstermer, och med även kvalitativa kriterier och inte bara kvantitativa.

Eftertanke behövs förutom i vardagen också i politiken. Och ändå har den lyst med sin frånvaro t.ex. i vårdreformen som regeringen försökte genomdriva utan hänsyn till grundlagens demokratikrav. Det är en lika enkel som god tumregel att alltid tänka efter före!

Egoism och andra hårda värderingar verkar breda ut sig i vårt samhälle. Det behövs motkrafter som ställer det gemensamma bästa och de svaga människornas bästa framför de starka individernas.

Ekonomin skapar grunden för vår välfärd. Men en fungerande ekonomi är också beroende av välfärdssamhällets tjänster, börjande med en väl fungerande infrastruktur, ett utbildningssystem som tar till vara alla förmågor, en fungerande hälso-och sjukvård osv. Den ekonomiska utvecklingen har alltid gått i vågor av hög- och lågkonjunkturer som följer på varandra. I lågkonjunkturer är det samhällets uppgift att dels lindra konsekvenserna, dels försöka stimulera till ny ekonomisk tillväxt. I princip borde samhället på motsvarande sätt dämpa högkonjunkturer så inte t.ex. inflationen får fart, men det är svårt för politikerna att leva upp till de förväntningarna. Just nu är det ändå länge sedan vi behövde fundera på det dilemmat, eftersom den nuvarande lågkonjunkturen blivit ovanligt seglivad både i Finland och i hela Europa. Tyvärr finns det inte mycket rörelseutrymme att med offentliga medel stimulera tillväxten, utan det gäller i stället att uppmuntra till privata investeringar. De begränsade statliga insatserna måste vara precist inriktade på nyckelbranscher och maximalt sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Ekologin ses lätt som ekonomins fiende, men det får inte vara så. Människan är och förblir en del av det ekologiska systemet, och kan inte övermodigt sätta sig över det eller radikalt ingripa i det. Exemplen på av människan förorsakade miljökatastrofer är många, från Bajkalsjön, svängda ryska floder och raserade dammar över luftföroreningar och klimatuppvärmning till Tjernobyl. Ekologisk hållbarbarhet är i längden också det ekonomiskt enda hållbara. Investeringar i miljövänliga processer och produkter skapar också tillväxt och sysselsättning, och här finns nischer för ett högteknologiskt land som vårt. Se också begreppet Clean-tech under bokstaven C!

Empati har vi för lite av i dagens samhälle. Att läkaren ges tid att byta några vänliga ord med patienten, att hemvårdaren hinner dricka en kopp kaffe och lyssna på den ensamma åldringen, att dagisgrupper och skolklasser är tillräckligt små för att varje elev ska få den uppmärksamhet som behövs o.s.v. Och så borde vi alla visa mer empati gentemot varandra, på arbetsplatsen, grannar emellan, i bussen…

Energi klarar vi oss inte utan, frågan är bara hur mycket vi behöver och hur den ska produceras. Den mest miljövänliga och ekonomiska energin är den vi kan undvara, dvs. spara, och därför bör energisparande alltid prioriteras högst. Vid valet av energikällor finns det ingen enskild Heureka-lösning. Vi måste av både ekonomiska, ekologiska och klimatpolitiska skäl försöka komma ifrån beroendet av fossila bränslen, och då särskilt kol och olja, medan naturgasen redan är miljövänligare. Torven är inhemsk, och kan därför prioriteras, men med hänsyn till kärrmarkernas ekologi. Helt utan kärnkraft klarar vi oss inte, särskilt med de klimatmål vi har uppställt, men jag säger nej till Fennovoimas etablering på en ny ort, och det med en rysk reaktor. Hellre kunde Fortum få ersätta reaktorerna i Lovisa, som i mitten av 2020-talet blir uttjänta. Men framför allt måste vi satsa stort på förnybar energi: biobränslen, trä, flis och pellets, solenergi, vindkraft och vågkraft. Vattenkraften börjar vara fullt utbyggd, men enskilda dammar kan övervägas om hänsyn tas till bebyggelse och naturvärden.

Engagemang och Entusiasm behövs i politiken. Och då menar jag inte bara politikers hängivenhet, utan också medborgarnas.

Ensamhet kan inte botas med lagar och regelverk, men både samhället och vi alla som medmänniskor bör göra vårt bästa för att ingen åldring, ingen ung människa, ingen sjuk och ingen handikappad ska behöva känna sig ensam. Fråga alltid först vad du själv kan göra! När lindrade du själv senast någons ensamhet?

Entrepenörer behöver vi fler av. Finländarna tycks ha en inbyggd rädsla för att starta egna företag, och här kunde vi ta exempel av många invandrare, som i brist på erbjudet arbete och diskriminering i arbetslivet startar egna små företag t.ex. i restaurangbranschen. I utbildningen, och särskilt yrkes- och yrkeshögskoleutbildningen, borde större vikt fästas vid grundläggande företagarfärdigheter. Och så bör skattebördan lättas och den byråkratiska djungeln rensas för att stimulera till nya företagsteableringar.

Erfarenhet borde värdesättas högre i samhället, och särskilt i arbetslivet. Varför duger inte en som fyllt 60, ja särskilt för kvinnors del de som fyllt 50, inte längre då de söker nya jobb? Kloka företag har insett att lång arbetserfarenhet, för att inte tala om allmän livserfarenhet, är till stor nytta i en arbetsgemenskap. Det samma gäller förresten också i politiken, där inte bara politisk erfarenhet utan också arbetserfarenhet från andra områden och allmän livserfarenhet är till stor nytta. Bara min blygsamhet hindrar mig från att framhäva egna meriter på den punkten …

EU står för långt över hälften av den lagstiftning riksdagen behandlar. EU-lagstiftningen måste påverkas redan tidigt i beredningen, för då den kommer till medlemsländerna för implementering är det för sent. Finland har nu varit medlem i EU i 20 år, och har här funnit sin naturliga ekonomiska och politiska referensram. Medlemskapet ger definitivt Finland större fördelar än någonsin nackdelar. Vi ska vara en aktiv medlem i EU, bevaka våra egna intressen men också se till helheten.

Euron har likaså gett större för- än nackdelar för oss. Den har gett oss en låg räntenivå, den förenklar handel och prisjämförelser och visst är det skönt att inte behöva växla valuta – utom då man reser till Sverige … Men det är klart att det också finns inbyggda svagheter och utmaningar med en valuta som samtidigt ska passa så olika länder som Tyskland och Grekland. Euron har dock åtminstone hittills klarat också svåra prövningar.

Europa är mer än bara EU, och vi ska passa upp med att använda begreppen som synonymer. Annars vänder vi ryggen åt de delar av Europa som står utanför EU, börjande med våra två nordiska grannar Norge och Island, Schweiz och så det Östeuropa som bara delvis (resten av Balkan, och förhoppningsvis en dag Ukraina, kanske också Turkiet) kan få plats i EU.  T.ex. Ryssland och Vitryssland fyller inte de mest elementära kraven på ett EU-medlemsland, börjande med demokrati och respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter. Ändå ska Finland göra sitt bästa för att hålla dessa länder integrerade i det Europa som har organ som Europarådet och OSSE.

Existensminimum lever alltjämt många människor på, också i Finland: de som går arbetslösa och lyfter bara minimalt arbetsmarknadsstöd, de som inte har andra pensioner än folkpension och inte minst alltför många barn i familjer som har svårt att få pengarna att räcka till livets nödtorft. Ett välfärdssamhälles kvalitet mäts i hur man tar hand om dessa människor. En garanterad bastrygghet för alla, som sammanför olika stödformer, kunde vara en lösning. Och visst behövs församlingarnas diakoniinsatser och ren välgörenhet också, men ingen ska behöva bli helt beroende av sådant.

Export är ett land som vårt helt beroende av. Traditionellt har vår export bestått av trä- och pappersprodukter, sedan också metallprodukter och nu senast elektronik. I takt med att dessa produkters andel minskar måste vi hitta nya exportprodukter men också -tjänster. Jag berör mina visioner för ny export under olika begrepp på denna alfabetiska lista.

Extraknäck låter lite nedsättande, men många lågavlönade, arbetslösa och pensionärer är helt beroende av sådant. Arbetslösa får nu förtjäna upp till 300 euro i månaden utan att det dras av från dagpengen, men den summan kunde gärna höjas en del – också för att motverka svart ekonomi.

Extremism och fanatism ska vi alltid se upp med, det må sedan gälla islamistisk eller annan sådan. Jag har själv aldrig förstått fanatiska och extrema människor och rörelser. Vad är det som får dem att se den värld i svartvitt, som i verkligheten består av alla tänkbara färgnyanser? Eller att blint driva en sak utan att vara mottaglig för argument? Själv har jag alltid hållit mig tryggt till medelvägar – inte för inte kallas de ju gyllene!