Som ny medlem av andelslaget HOK-Elantos förvaltningsråd vill jag i dag reflektera lite över andelslagens roll. HOK-Elanto, Finlands klart största, firade i fjol sitt 110-årsjubileum.
Strängt taget var det 110 år sedan arbetarrörelsen närstående andelslaget Elanto (”uppehälle”) grundades, även om det samlade medlemmar ur alla samhällsklasser och politiska grupper, medan det mer utpräglat borgerliga HOK (Helsingin Osuuskauppa – Helsingfors Andelslag) grundades först i inbördeskrigets kölvatten 1919. Det skulle dröja ända till år 2004 innan de båda rivalerna kunde fusioneras.
Till dem som av något slags politiska nostalgiskäl försökte stoppa fusionen hörde dåvarande presidenten Tarja Halonen, vilket måste hänföras till hennes mer olämpliga inblandningar i sådant som inte hör presidenten till. Tiden hade kört förbi tudelningen, och Elanto hade genomgått en skuldsanering, så fusionen med HOK var ett förnuftsäktenskap.
HOK-Elanto har snabbt kommit över tudelningen. Valen till andelslagets fullmäktige – nästa gång i april – begås visserligen med partiförtecken, men i fullmäktiges arbete märks bara ideologiska, inte maktpolitiska chatteringar. Jag hoppas att det samma gäller förvaltningsrådet.
Jag har berört det tidigare, men envisas med att se vissa försonande drag i den koncentration till två dominerande läger detaljhandeln i Finland onekligen präglas av. K-gruppen med centralaffären Kesko i spetsen består trots allt av enskilda, privata köpmän, som konkurrerar även sinsemellan.
Och andelslagen inom S-gruppen ägs per definition av sina medlemmar – i HOK-Elantos fall 600 000, vilket gör andelslaget till det företag i Finland som har den klart bredaste ägarbasen (de två följande, Nokia och Elisa, har cirka en kvarts miljon var). Andelslagets medlemmar får en utdelning i form av bonus på uppköpen.
Då Kesko köper Suomen Lähikauppa (Valintatalo, Siwa) av utländska ägare stärks det inhemska ägandet – men också koncentrationen. K-gruppen närmar sig, men går inte förbi, S-gruppen i marknadsandelar. I utländska händer förblir däremot Lidl, som ändå fört det goda med sig att priskonkurrensen skärpts.
S-gruppen har svarat genom att sänka priser, först på utvalda populära produkter, sedan på ekoprodukter och i fortsättningen på allt fler produktkategorier. Då lantbrukarcentralen MTK anklagar detaljhandeln för att dumpa livsmedelspriserna och därmed försämra lantbrukets lönsamhet rekommenderas en spegel.
Förutom att S-gruppen prutat på sin egen marginal har den lyckats få vissa storföretag i livsmedelsbranschen att sänka sina partipriser, och vilka är det som äger dessa företag? Jo, några av de största inom mejeri-, charkuteri- och bageribranscherna ägs av andelslag bildade av – MTK:s egna medlemmar…
På samma fullmäktigemöte där jag invaldes i förvaltningsrådet passade jag förresten på att lämna in en motion om att stärka den nu minst sagt haltande tvåspråkigheten i HOK-Elantos profil. Jag har föresatt mig att åstadkomma resultat på den punkten.
(Först publicerad som I dag-kolumn i HBL 13.1.2016)