I dag var det inga kommunala möten, men det gör inte att en förtroendevald inte skulle ha något att uträtta. I dag var det tre ärenden som dominerade min dag – av dem bara ett direkt kommunalt, faktiskt.

Då jag öppnade HBL i morse lät jag mig irriteras över den delvis svaga svenskan i HOK-Elantos annons. Jo, jag hade reagerat redan på den första annonsen, och på den andra, men antog att inget längre kunde göras eftersom annonsen knappast skulle upprepas en andra respektive tredje gång. Men tredje gången gillt blev för mycket. Några klumpiga ordval, ett par direkta språkfelm, och så alla adresser till S-marketarna på finska…

I min egenskap av medlem i HOK-Elantos fullmäktige och förvaltningsråd ringde jag upp direktören för marketavdelningen och han lovade att någon ansvarig skulle ringa mig. Det gjorde informationschef Ralf Nyberg, på sin sista arbetsdag inför pensioneringen – efter över 40 år i tjänst.

Han tog vänligt emot min konstruktiva kritik och förstod, som det proffs han är, direkt att annonsering på svag svenska lätt fungerar kontraproduktivt. Vi gick igenom nästa annons i serien, och den bör nu bli korrekt. Dessutom utlovade han större noggrannhet i fortsättningen.

Vi var också överens om att andelslaget också i fortsättningen bör annonsera även på svenska. Vi är ändå cirka 70.000 svenskspråkiga i huvudstadsregionen, och det finns många andelslag i Finland som på sitt område har färre konsumenter än så, och de annonserar också…

I bussen på väg till butiken – Prisma, förstås – hade jag sällskap av ett grannpar som berättade att de i går hade undertecknat en försäkran om att de inte har något emot kompletteringsbygget (vi har mycket sådant på gång här i Mosabacka) av en länga tvåvåningshus på granntomten.

Men de berättade också att de hade förstått att jättekastet från istiden, som vi nästan kan se från vår trappa, kommer att sprängas bort för att ge plats för ett garage. Och jag som hade trott att jättekast är fridlysta…

Det blev flera telefonsamtal. Först ett par till stadsplaneringsverket, och i väntan på att få tag på rätt person där ringde jag vår miljöcentral för att kolla om inte jättekast är fredade. Nej, inte alla, men de är nog ”geologiskt värdefulla objekt”, som helst ska få vara i fred.

Jag fick detaljplanen för området (från 2011, alltså före min tid i stadsfullmäktige) per mejl, och kunde själv se den stora stenen inritad invid de planerade husen. Sedan fick jag tag på den ansvariga planeraren, som ansåg att det nog finns plats för ett garage också om stenen bevaras.

Hon lovade tala med byggnadstillsynsverket, som har ansvaret för den gårdshelhet som inte finns inritad i detaljplanen. För säkerhets skull mejlade jag ytterligare den person jag hade talat med på miljöcentralen, och bad henne göra det samma.

Förstås kommer jag att ringa själv också, så uppdraget är inte slutfört innan jag vet att jättekastet kan räddas. Det vore bara alltför ironiskt om det som inlandsisen gav oss för 10.000 år sådan skulle sprängas bort på ett ögonblick, och det till förmån för en simpel bilplats.

Dagens tredje uppdrag var att försöka påverka Helsingforsförsamlingarnas gemensamma kyrkofullmäktige att inte chockhöja tomtarrendena på Lövö. Jag hade blivit kontaktad av väljare, och trots att stadens förtroendevalda inte har något att säga till om i sammanhanget lovade jag försöka använda mitt eventuella inflytande.

Det visade sig att jag känner ett tjugotal av de 91 medlemmarna i gemensamma kyrkofullmäktige, så jag mejlade dem med en vädjan. Många sitter även i stadsfullmäktige, och jag hoppas de har hjärtat på rätta stället. Förslaget att mångdubbla tomthyran verkar föga kristligt.