Då planerna på ett Guggenheim-museum nu förhoppningsvis definitivt har skrinlagts får Helsingfors inte slå sig till ro. Särskilt vi som i stadsfullmäktige röstade emot projektet har formligen en plikt att föra fram andra, bättre alternativ. Vi ville ju inte, såsom projektets tillskyndare i en dyr reklamkampanj populistiskt gjorde gällande, hålla kvar den nuvarande parkeringsplatsen på tomten ifråga.

I och för sig kan vi inte helt negligera Olympiaterminalens behov av filer och ramper för både långtradare och bilar. Vi vill ju hålla kvar både de vita och de röda båtarna i stadens centrum, där de har hört till stadsbilden i decennier, och inte förpassa dem till periferierna – som för de vitas del är fallet med Värtan i Stockholm. Nej, båtarna ska alltjämt få köra genom Gustavssvärd mellan Sveaborg och Skanslandet så att både turister och vi själva på nära håll blir påminda om vår historia.

Tyvärr vore inte ren passagerartrafik ett ekonomiskt hållbart koncept, utan den måste kombineras med godstransporter, och då kan långtradare och containers inte undvikas. Däremot kunde behövliga parkeringsplatser och kanske t.o.m. köfilerna för personbilar på väg till bildäck lämpligen förpassas till underjorden, så att området på markytan kan minimeras. Om detta hade gått att ordna med ett Guggenheim-museum där mellan Olympiaterminalen och Gamla Saluhallen, måste det kunna ske också utan det!

Meningsfränden Jörn Donner hann redan i HBL 4.12 efterlysa en idétävling för användningen av den tomt som hade hunnit reserveras för Guggenheim-bygget. Det är en utmärkt idé, men varför inte gå ett steg vidare?

Själv har jag en vision av en sammanhängande strandpromenad hela vägen från Olympiaterminalen och ända till Skatuddsterminalen, med Salutorget och Gamla Saluhallen som självklara existerande fixstjärnor. Som en fortsättning på promenadstråket runt stadsudden, alltså, från Olympiaterminalen hela vägen till Eirastranden och vidare.

På den planerade museitomten kunde byggas en liten park med åtminstone café och (fisk!)restaurang, kanske också en paviljong för konstutställningar. Det har framkastats andra, mer eller mindre fantasifulla idéer som likaså tål att övervägas, såsom ett museum för barn eller rentav ett museum med en bärgad Vrouw Maria i bästa Wasa-anda!

Själva Salutorget bör rustas upp. USA:s förre ambassadör i Finland Bruce Oreck, som har stannat i Finland, var primus motor för en idétävling om nya ”standardstånd” för torgförsäljningen. Tävlingen gav en god grund för fortsatt planering.

Längs själva kajen kunde vi ha ett bredare fotgängarstråk än nu. Och framför allt ska parkeringsplatserna bort, med undantag för några invalidplatser och plats för privatbilar att släppa av och avhämta torgbesökare.

På andra sidan torget, nedanför presidentslottet, är ju den omstridda flytande simbassängen flyttbar, och särskilt om höstens premiärsuccé inte blir bestående kan den gärna flyttas någon annanstans. Det minst lika omstridda pariserhjulet är ju också avsett som tillfälligt, och lär väl inte ha lockat särskilt många. Aaltos omstridda ”sockerbit” kunde gärna kamoufleras lite med några träd.

På Skatuddssidan finns ju redan en lite steril men dock strandpromenad, som ändå behöver ses över och gärna förses med mera planteringar av träd och buskar. Träden fungerar ju också som vindskydd. Fler kajplatser kan också behövas då tanken på mera regelbunden båttrafik i Helsingfors skärgård förhoppningsvis förverkligas.

Staden har redan en tjänstemannaberedning på gång av hur Salutorget med omgivning kunde se ut i framtiden. Vår stadsfullmäktigegrupp har redan två gånger på stadsfullmäktiges frågetimme försökt få ställa en fråga om hur långt den beredningen har kommit, men det har inte varit ”vår tur”. I januari kanske vi får en ny chans, i det läge som nu har uppkommit.

Planeringen har nämligen säkert väntat på Guggenheim-beslutet, men nu finns det ingen orsak att vänta längre. Det gäller tvärtom att smida medan järnet är varmt.

(Först publicerad som debattartikel i HBL 6.12.2016)