Funktionell metropol

I går kväll samlades Helsingfors nya stadsfullmäktige till sitt första möte. Före nästa möte om två veckor får vi en första information om den utredning som nu görs om kommunstrukturen i det så kallade metropolområdet. Med reservation för att man alltid kan bli klokare av mer information dristar jag mig till att redan nu ge min syn på saken.

 

Visst är huvudstadsregionen i många avseenden en helhet. Den som inte behöver köpa en dyrare regionbiljett i kollektivtrafiken märker knappt att man förflyttar sig över en kommungräns då man rör sig mellan låt oss säga Drumsö och Otnäs, Malm och Dickursby eller Östersundom och Nickby. Många jobbar eller studerar i en annan kommun, och ska en Sibbobo till exempel gå på teater är det nog in till Helsingfors man måste ta sig. Många har flyttat mellan kommunerna och känner sig kanske hemma i minst två av dem.

Ändå är det svårt att se det objektiva behovet av att dra slutsatsen att städerna (plus en kommun) regelrätt borde fusioneras. Helsingfors, Esbo och Vanda är tillräckligt stora städer för att klara av sin service själva. Ja, från demokratisynpunkt sett är de egentligen snarare redan alltför stora. Och ett faktum är att också både Sibbo och ”lilla” Grankulla är väl fungerande kommuner med en hög servicenivå, och stark närdemokrati.

Varför alltså reparera det som inte behöver repareras?

 

Till detta säger metropolivrarna att det finns funktioner som måste skötas på ett större område än de nuvarande kommunerna. Javisst, och därför har det ju byggts upp funktionella strukturer såsom sjukvårdsdistriktet HNS som har hand om specialistvården och HRT som handhar regiontrafiken. (Jag är för övrigt SFP:s kandidat för en plats i HRT:s styrelse, då den tillsätts i mars.)

Det sägs att dessa regionala organ inte är tillräckligt demokratiskt styrda. Säkert finns det brister, men tror någon faktiskt att en styrelse tillsatt av stadsfullmäktige i ett Storhelsingfors utan garantier för en täckande regional representation, skulle trygga en bättre demokratisk kontroll än ett organ där representanterna på regionala grunder valts av flera olika fullmäktigeförsamlingar? På vilket sätt då?

 

Nej, huvudstadsregionen kan mycket väl kombinera den nuvarande kommunstrukturen och dess demokratiska organ med en intensifierad funktionell struktur för de gebit som kräver ett vidare perspektiv: specialistsjukvården, den övergripande planeringen inklusive markanvändning och bostadsbyggande, trafiken, miljön och så vidare. Och då behöver inte strukturen nödvändigtvis omfatta bara fyra eller fem kommuner, utan såsom nu ibland en ännu större region – baserat på respektive behov.

På svenskt håll bör vi fortsätta med att vara föregångare, och ännu bättre än nu samarbeta över kommungränserna för att trygga den svenska servicen i hela regionen. En funktionell metropol är bättre än en jättekommun.

(Först publicerad som I dag-kolumn i Hbl 17.1.2013)