HBL intervjuade i måndags de fyra största stadsfullmäktigegruppernas ordförande om trafikplaneringen i Helsingfors. Då även den femte största gruppen SFP:s syn kan intressera HBL:s läsare, vill vi gärna framföra den.

Helsingfors har vuxit och fortsätter att växa kraftigt. Stadens läge på en udde och på öar är från stadsmiljösynpunkt idealiskt men trafikmässigt utmanande. Det finns ingen enskild patentlösning, utan vi måste se till helheten och eftersträva en balans mellan alla olika trafikformer.

Alla kan inte cykla och alla ska inte heller vara hänvisade till privatbilar för att kollektivtrafiken inte möter behoven. Alla kan inte bo vid järnväg, spårväg eller metro, utan de flexibla bussarna som står för hälften av alla resor i huvudstadsregionen förblir omistliga och privatbilar kan inte bannlysas i stadstrafiken. Ibland är vi i trafiken som fotgängare, ibland som cyklister, ibland som privatbilister eller användare av kollektivtrafik. Vi är ofta mångsidiga konsumenter av olika färdmedel.

Om vi vill ha ett fotgängarvänligt centrum är en väst-östlig tunnel för biltrafik under centrum en hållbar och långsiktig lösning. Detta särskilt om den med hjälp av förgreningar kunde leda den tunga trafiken till och från färjorna i Västra hamnen/Busholmen, Skatuddsterminalen och kanske t.o.m. Olympiaterminalen bort från centrumgatorna. Mest akut är läget på Busholmen, där trafikplaneringen varit misslyckad och feldimensionerad. Självfallet skulle tunneln styra trafik också till de stora parkeringsgrottorna under centrum. Det är inte fotgängarna som ska förpassas under jord, utan tung biltrafik.

Tunnellösningen är dyr, och kräver sannolikt en kombination av offentlig (stad/stat) och privat finansiering. Eventuellt kan man öppna upp för något slags tunnelavgift för att föra projektet vidare.

Spårvagnarna hör Helsingfors till, och särskilt i centrum bör hållplatserna ligga tätt för att betjäna dem som i synnerhet vintertid har svårt att gå längre sträckor. Den planerade snabbspårvägen över Kronbroarna till Degerö har vi varit kritiska till, då de dyra broarna sannolikt inte kommer att utnyttjas effektivt. Den s.k. Spårjokern är däremot ett värdefullt element för en smidigare tvärtrafik i väst-östlig riktning.

Stadsbulevarderna längs infartsvägarna har varit omdebatterade. Vi ställer oss positiva till de två första pilotprojekten, Vichtisvägen och Tusbyleden, och också preliminärt till Österleden och Lahtisleden. Men de olika infartsvägarna måste bedömas individuellt. T.ex. på Drumsö skulle en stadsbulevard längs Västerleden betyda ett massivt byggande på utfyllnadsmark, som helt skulle förändra stadsdelens karaktär, och det ställer vi oss kritiska till. En stadsbulevard längs Tavastehusleden skulle som bekant inkräkta på Centralparken, vilket vi inte kan acceptera.

Metron har redan länge betjänat östra Helsingfors och centrum väl, medan Västmetrons start har kantats av misslyckanden. Anslutningstrafiken haltar betänkligt. Esbo får nu vissa direkta busslinjer tillbaka, men också Drumsö behöver en sådan ända in till centrum. Och Drumsö bro får förresten inte bli enfilig!

Fiaskot med Mechelingatan, som alltför länge drabbats av utdragna gatuarbeten, får inte upprepas då t.ex. Tavastvägen och Backasgatan byggs om. Staden måste bli bättre på projektering och tidtabellshantering samt undvika att trafiken grötas till av flera parallella vägarbeten.

Nätverket av särskilda cykelvägar, separerade från bilar och fotgängare, bör gärna byggas ut. Stadscyklarna är en framgångshistoria, som bör vidgas till hela stan.

Och för övrigt vill vi bevara Malms flygplats, som kan betjäna framtida trafikformer som är under utveckling.

(Först publicerad som debattartikel i HBL 27.9.2018, tillsammans med vår stadsstyrelsemedlem Marcus Rantala)