Vilka är Helsingfors utsikter som en stad med en fungerande och synlig tvåspråkighet? Lagom inför Svenska dagen kunde vi glädja oss över stadens befolkningsprognos för de närmaste årtiondena. Den svenska befolkningen, som i absoluta tal redan vuxit under detta decennium, fortsätter att öka!
Antalet Helsingforssvenskar var 2008 nere i knappt 35 000 (dock det högsta antalet i någon kommun i landet), men förutspås stiga från nuvarande cirka 36 000 till hela 43 000 fram till 2040. Det är alltså en tillväxt med cirka 7 000 individer, ungefär tjugo procent. På bara 25 år.
Självfallet förutspås också stadens hela folkmängd stiga under samma period, men inte mer än att den svenska befolkningsandelen stabiliseras på de knappt sex procent som också är andelen i hela landet. Det är alltså som det ”bör vara”: rikets huvudstad förblir lika tvåspråkig som landet.
Att de ”tredje språken” – alltså inget enskilt sådant – står för en stor del av folkökningen rubbar inte nationalspråkens ställning.
Men statistik och prognoser säger inte allt. Det stigande antalet svenskspråkiga innebär att det i Helsingfors kommer att behövas mer svensk service, inte mindre, i form av dagvård och skolor, social- och hälsovård, äldreomsorg, kulturutbud och så vidare. Det är en utmaning för staden och dess beslutsfattare, som hunnit vänja sig vid att svenskan inte expanderat. Nu gör den det, och utmaningen är därför bara angenäm.
Språklagstiftningen reglerar som känt inte den privata sektorn, som är fri att träffa sina egna språkval. Den som vill locka svenska kunder erbjuder dock svenska tjänster, i allt från den privata vården till detaljhandeln.
Helsingforssvenskarna är vana att få service på sitt modersmål i åtminstone ett par banker, ett stort varuhus, många apotek och av vissa företag i vårdbranschen. Tyvärr har bara en del av de skandinaviskt ägda butikerna märkt att Finland är tvåspråkigt, trots att de rimligen har färdigt skylt- och reklammaterial på svenska att importera.
Glädjande är däremot att en del företag rentav satsar på helsvenska namn, såsom den restaurang vid Salutorget som gjort torgets svenska namn till sitt. För inte så länge sedan fanns det också i Kronohagen en pub som hette Helsingfors.
Till Helsingfors profil som tvåspråkig stad hör nämligen också stadsbilden, och här har den offentliga sektorn sin givna uppgift. Det är inte så trevligt att ibland vara tvungen att agera språkpolis, men under hösten har det funnits fall som krävt det.
Det mest kända är att statyerna av bland andra Runeberg och Topelius på en för smarttelefoner QR-kodad video talar bara finska och engelska. Missen ska rättas till nästa år.
Lika illa står det till med en del fristående skyltar av metall som har satts upp i torgkvarteren. De presenterar byggnader och platser på tre språk: finska, engelska och ryska. Inget fel på de språken, men ett saknas, som borde ha varit nummer två. Bot och bättring har dock utlovats.
(Först publicerad som I dag-kolumn i HBL 25.11.2014)