Människan är nu en gång för alla så funtad att då något förändras är det de missnöjda som hör av sig, medan de nöjda tiger still. Det här har jag upplevt mycket konkret under mina fyra år i Helsingfors Regiontrafiks styrelse. Och så här ska det förstås också vara. Vi förtrondevalda ska vara lyhörda för kritik, och behöver nog inte få annat tack än på sin höjd förnyat förtroende – om vi är värda det.

Ta bara den beryktade västmetron som exempel. Alla är vi förstås upprörda över att tidtabellen försenats och budgeten överskrids. Utom att en del i Esbo kanske innerst inne är nöjda med att ha fått hålla de direkta busslinjerna kvar lite längre…

Utredningar görs nu av hur det har kunnat gå så illa. HRT har lyckligtvis inget med bygget att göra, utan det har bara blivit vår uppgift att fixa busstrafik i stället. Först då metron öppnar, förhoppningsvis i augusti, kommer HRT in i bilden som beställare och betalare av trafiken.

En halv timme eller 30 minuter?

Spårtrafik med anslutande bussar är – på gott och ont – en huvudprincip i HRT:s trafik. Det har vi för östmetrons del inom Helsingfors, liksom i de riktningar som betjänas av tåg. Jag upplevde det själv då stadsbanan med fyra spår byggdes ut till Kervo. Före det hade vi från Mosabacka i norra Helsingfors två direkta bussar till Järnvägstorget, och då tog det en hel halvtimme att komma in till stan. Nu, då vi ska byta till tåg i Malm tar det bara 30 minuter…

Få kommer också i Esbo att spara tid på metron – om man inte direkt ska vidare till Hagnäs och därifrån österut. Däremot sparar vi i längden pengar och skonar framför allt miljön. Ändå förstår jag mycket väl många Esbobors missnöje med att busslinjerna klipps av, då man så snabbt har kommit ända in till Kampen.

Det nya zonbiljettsystemet som införs under nästa år är däremot en god nyhet för södra Esbo.  Med motsvarigheten till den biljett som nu har gällt bara inom Esbo kommer man sedan att kunna resa fritt mellan allt från Nordsjö i Helsingfors och Grankulla. Däremot inte till Östersundom och inte från och till norra Esbo (utom internt inom Esbo, förstås), eftersom det nya systemet bygger på avstånd, inte kommungränser.

Glöm inte glesbygden

På tal om norra Esbo: ett stort problem i HRT är att vi har saknat en medveten strategi för våra (relativa) glesbygder. I det ursprungliga SAD/HRT-området fanns det sådana bara i just norra Esbo och delar av östra Vanda. Men då Kyrkslätt och Sibbo för några år sedan kom med, accentuerades den här bristen. Nu då också Sjundeå och Tusby från nästa årsskifte kommer med, och förhoppningsvis snart också Nurmijärvi, tvingar det förhoppningsvis fram en sådan strategi.

Om jag sitter kvar i HRT-styrelsen under nästa period kommer jag att göra mitt bästa för att råda bot på den här bristen. Också landsbygdsdelarna av vår storstadsregion måste få sitt servicebehov tillfredsställt, och det måste t.ex. bli ett slut på att stadsbussar utan säkerhetsbälten kör tiotals kilometer på motorväg.

Gratis kollektivtrafik?

Inför kommunalval finns det alltid de som vill lova ”gratis” kollektivtrafik i vår region. Gratis service finns ju inte, kostnaderna ska alltid betalas, så det som avses är avgiftsfri kollektivtrafik. Det låter vackert, men låt oss tänka efter.

Nu betalas hälften av kostnaderna av kommunerna, alltså över kommunalskatten, och hälften av användarna, via biljettpriserna. Det är en god balans mellan två lika väl motiverade principer: å ena sidan att alla i ett välfärdssamhälle bekostar servicen även om man inte själv använder den (tillämpas t.ex. på skolor och bibliotek) och att användarna ska betala (tillämpas t.ex. på el- och vattenförsörjning). T.ex. i dagvården och hälsovården fördelas kostnaderna mellan skatt och avgifter.

Om vi skulle erbjuda avgiftsfri kollektivtrafik måste vi höja kommunalskatten md 1-2 procentenheter, beroende på vilken servicenivå vi vill ha. Och om vi skulle slopa skattesubventionen skulle vi vara tvungna att fördubbla biljettpriserna. Jag säger nej till bägge alternativen.

Tryck på biljettpriserna

Däremot har vi ett annat problem med biljettpriserna, som måste lösas. I och med västmetron i Esbo, ringbanan i Vanda och de planerade Kronbroarna och kanske också centrumslingan i Helsingfors, skenar kostnaderna för infrastrukturen iväg som aldrig förr.

Också de ska nu täckas enligt formeln 50-50, alltså hälften över skatt och hälften med biljettintäkterna. Det betyder att trycket på biljettpriserna ökar kraftigt under de närmaste åren, om vi inte lyckas få kommunerna att bära ett större ansvar för dessa infrakostnader.

HRT-styrelsen har därför tagit initiativ till förhandlingar kommunerna emellan. Hittills har kommunerna visat kalla handen. Här borde de förtroendevalda sätta in hela sin kraft, i stället för att lova gratistrafik.

(Först publicerad som artikel i tidningen Vi i Esbo)