Dagen R som i Raseborgs sjukhus närmar sig. HUS styrelse möts måndag morgon för att fatta beslut om sjukhusets ”funktionella profil”, som ärendet officiellt är rubricerat.

Beredningen av ärendet tar tyvärr ingen hänsyn till den rapport en enhällig utredningsgrupp presenterade i vintras. Den föreslog ju att den nuvarande samjouren bevaras.

Beredningen tar heller inte hänsyn till de utlåtanden som har inbegärts av de tre berörda kommunerna Hangö, Ingå och Raseborg, av HUS sjukhusnämnd i Västra Nyland och av HUS minoritetsspråksnämnd. Alla dessa förordade likaså en fortsatt samjour vid sjukhuset.

Bara HUCS sjukhusnämnd, som representerar huvudstadsregionen, ansåg att Raseborg inte behöver någon samjour eller några operationer i anestesi, utan de bör koncentreras till större sjukhus. Lojo sjukhusnämnd svävade lite på målet, men fastslog att Lojo sjukhus skulle behöva tilläggsresurser om operationerna upphör i Raseborg. Jo, precis…

Beredningen föreslår i stället att samjouren ersätts med något som kallas en ”dygnet runt-jourenhet inom primärhälsovården”. Det låter kanske inte fullt så illa, men innebär alltså att operationer i anestesi omöjliggörs. Sjukhuset skulle omvandlas till en något mer avancerad bäddavdelning vid en större hälsocentral.

Antalet bäddplatser skulle i och för sig inte påverkas. Men det finns en annan stor risk med planen: att sjukhusets nuvarande problem med att rekrytera och lyckas bibehålla kompetent personal bara förvärras, och att sjukhuset den vägen försvagas. Och det i värsta fall snabbt, redan denna vår.

Det är en ödets ironi om HUS skulle sända ut sådan här signal mitt i den pågående corona-epidemin, då varje sjukhus så väl behövs – om inte för att självt ta hand om svåra corona-fall, så åtminstone för att vid behov avlasta de sjukhus som gör det.

Därför har epidemin faktiskt – återigen ironiskt nog – väckt ett litet hopp om att förnuftet skulle segra och samjouren få fortsätta.

Det finns dessutom en hake i HUS-ledningens plan: en ”dygnet runt-jourenhet inom primärhälsovården” kan inte inrättas bara genom ett beslut av HUS, utan kräver ett undantagstillstånd av social- och hälsovårdsministeriet.

Ett sådant har förvisso beviljats sjukhusen i Brahestad, Enare, Forssa, Idensalmi, Jakobstad, Kouvola, Kuusamo och Varkaus, men är ingen automatik. Osäkerheten skulle alltså fortsätta.

De här tillstånden har förresten beviljats uttryckligen bara på viss tid med tanke på den förestående vård-och landskapsreformen, och detta är en annan sak jag i mitt motförslag i HUS-styrelsen kommer att ta fasta på.

Det vore rena dumheten att riskera Raseborgs sjukhus verksamhet innan landskapsreformen i Nyland trätt i kraft och landskapet Västnyland fått en chans att ta ställning till sjukhusets roll i landskapets hälsovård.

Den politiska konstellationen inför måndagens möte är följande: De fem samlingspartisterna i HUS-styrelsen kommer sannolikt inte att lyfta ett finger för Raseborgs samjour. De tre socialdemokraterna har däremot veterligen gått in för samma linje som jag.

De tre gröna kan bli tungan på vågen, beroende på hur centerpartisten, vänsterförbundaren och sannfinländaren gör.

Ett frågetecken är också de två representanterna för Helsingfors universitet. Risken finns att de inte vill ta ställning, men blickarna riktas nog särskilt mot den svenska prorektorn som är den ena av dem.

I HUS färska strategi utlovas regional och språklig jämlikhet i vården. Nu prövas det löftet.

(Först publicerad 2.4.2020 i kommunförbundets webbtidning kommuntorget.fi)