Landskapsreformen ett missfoster

Vi har samlats här för att manifestera huvudstadsregionens kritik av regeringens vård- och landskapsreform.

I och för sig anser också SFP att vi behöver reformer i vården. Nyckelorden är helhetssyn och integration: integration mellan social- och hälsovård, och integration mellan primärhälsovård och specialistsjukvård. Med den enskilda människans behov som utgångspunkt och obrutna vårdkedjor.

Sådana reformer är dock redan på gång. Kommunerna har redan integrerat socialvård och hälsovård – ibland tyvärr på socialvårdens bekostnad, men det kan förhoppningsvis korrigeras.

Likaså är integrationen mellan primär- och specialistvård på god väg. Och allt detta inom ramen för nuvarande strukturer med två starka och demokratiskt styrda nivåer. Många kommuner samarbetar också redan i primärvården. Naturligtvis kräver strukturerna sedan fortsatt utveckling.

Huvudstadsregionens – och SFP:s – kritik fokuserar särskilt på landskapsreformen. De planerade landskapen blir inga demokratiska mellanstegsförvaltningar, eftersom de blir helt beroende av statlig finansiering. En och samma landskapsmodell passar heller en gång för alla inte regioner med allt från bara under 70.000 invånare och ändå upp till Nylands 1,7 miljoner.

Och framför allt har Nyland redan en organisation på landskapsnivå för den verksamhet som mer än andra kräver det: specialistsjukvården. Särskilt för huvudstadsregionen, med ett befolkningsunderlag som mer än nog räcker till också för både socialvård och primärhälsovård, är landskapet alltså överflödigt.

SFP:s valspråk sedan decennier lyder ”Nära dig”. Landskapet kan inte med bästa vilja i världen anses ligga nära dig, d.v.s. nära den människa som behöver vård och omsorg.

Landskapsmodellen tar heller ingen hänsyn till huvudstadsregionens särdrag: urbaniseringen som en global megatrend, den stora inflyttningen och inte minst invandringen.

I sin kritik av reformen vänder huvudstadsregionen ändå ingalunda ryggen åt det övriga Nyland. Inom HNS/HUS tar också vi gemensamt ansvar för den mer krävande sjukvården i hela landskapet. Och huvudstadsregionen unnar det övriga Nyland ett bättre öde än att riskera att hamna i skuggan av oss.

Då reformen för Nylands del förväntas spara en miljard inom bara några år drabbas inte bara huvudstadsregionen, utan hela Nyland.

Från språklig synpunkt sett har vård- och landskapsreformen sina särskilda gjutfel. Valfriheten haltar betänkligt om privata företag inte direkt åläggs att erbjuda vård på svenska. Landskapen skulle inte heller få sådana övervakningsorgan på nämndnivå för den språkliga servicen som de nuvarande tvåspråkiga sjukvårdsdistrikten har.

Här har vårt tvåspråkiga Nyland, OM landskapsreformen trots allt genomförs, i och för sig enligt SFP:s syn en chans att överträffa regeringens bud: att kräva svensk vård också av privata aktörer och att inrätta ett organ på nämndnivå för den språkliga servicen.

Redan på grund av den snäva tidtabell regeringen planerar är risken överhängande för att reformen blir ett enda stort missfoster. SFP förordar förslaget till gemensamt ställningstagande av våra fyra städer.

(SFP:s gruppanförande på det gemensamma stadsfullmäktigemötet för Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda i Mårtensdal 15.5.2018)