Professor Olle Sirén avled den 8 september i sin hemstad Lovisa, 89 år gammal. Det skulle inte göra honom rättvisa att tala om hans livsgärning i singularis. Hans livsgärningar var nämligen minst tre: pedagogens, historikerns och lokalpolitikerns. Han var Lovisabygdens Grand Old Man.
Olle Sirén föddes den 13 februari 1926 som prostson i Pyttis. Efter studentexamen vid Lovisa svenska samlyceum 1944 studerade han historia och svenska vid Helsingfors universitet och blev filosofie kandidat 1948. Redan under studietiden tog hans samhällsengagemang sig uttryck i ordförandeskap för universitetets svenska kårsektion och kuratorskap för Östra Finlands nation. Licentiatexamen avlade han 1967.
Sin livsgärning som pedagog utförde han vid den skola han själv gått i, numera Lovisa gymnasium. Han började som timlärare 1954, avancerade till lektor och var äldre lektor från 1968 till pensioneringen 1989. Tusentals elever minns sin inspirerande modersmåls- och för många även historielärare, lite respektlöst men desto mer kamratligt kallad ”Slattre”, som en gedigen personlighet och stor humorist. Här två vittnesmål: ”En av de få som visste mycket om mycket” och ”Den kunnigaste av de kunniga”.
Han hyste stort intresse och lika stor respekt för elevernas östnyländska dialekter, och lär ha sagt att högsvenskan är lite tillgjord jämfört med äkta Pernådialekt. Och ändå var det förstås ”högsvenska” han skulle lära ut.
Sitt brinnande intresse för historia, hembygden och det svenska språket kombinerade Olle Sirén i sitt omfattande författarskap. Han fortsatte Kurt Antells arbete med Pernå sockens historia, i hela fem delar, den första 1965 och den sista 1999. Pernå socken, den enda ursprungliga mellan Borgå i väster och Pyttis i öster, inkluderade ju länge både Liljendals och Lappträsks kapellförsamlingar och dessutom Degerby, sedermera Lovisa stad. Historiken omfattade alltså hela regionen. Men han skrev också Lovisa stads egen 250-årshistorik, som utkom 1995.
Hans produktion omfattade vidare historiker över Stockfors, Svartå och Strömfors bruk, herrgårdarna Sarvlax och Malmgård, Degerby rusthåll och Degerby gille, SFP i Lovisa och Kuggomskolan samt ett antal personbiografier. Han var också en flitig medarbetare i Historisk Tidskrift för Finland.
Olle Sirén intresserade sig dock inte bara för hembygdens förflutna, utan också för dess nutid och framtid. I över tre decennier satt han i Lovisa stadsfullmäktige och i femton år i stadsstyrelsen, även som dess ordförande. Sin kommunalpolitiska insats krönte han med ordförandeskap i stadsfullmäktige. Han företrädde SFP, men respekterades som den liberal han var över parti- och språkgränserna.
För sina kulturinsatser belönades Olle Sirén med hedersledamotskap i Svenska litteratursällskapet och mottog både dess Hallbergska pris och stora Tollanderska pris. Han var riddare av första klass av Finlands Lejons order och förärades också Svenska kulturfondens pris. Professorstitel förlänades han 1991.
Olle Sirén sörjs närmast av sina fyra döttrar Milla, Nina, Ulla och Hedda, som aldrig flyttade långt bort från hemstaden och bevarade en nära kontakt med sin pappa, liksom de fem barnbarnen till sin morfar.
En stor kulturpersonlighet, en hängiven humanist och en gentleman av den gamla stammen har lagt ned sin flitiga penna, men efterlämnat ett digert arv för många att förvalta.
BJÖRN MÅNSSON
elev och vän
(publicerad i HBL 20.9, Östnyland 19.9, Loviisan Sanomat 18.9 och Nya Östis 17.9.2015)