Lovisa värd (för) en mässa

Kan man skriva en kolumn om två vitt skilda ämnen? Jag ska försöka…

Grattis, Lovisa, till Bostadsmässan 2023! Det är en anmärkningsvärd prestation för en stad som Lovisa att ha erövrat denna ”pole position”.

Nog för att mässan har hållits på mindre orter förr, och i själva verket har antalet besökare inte alls stått i proportion till värdortens storlek. Det minsta antalet, bara 28 000, hade mässan i Karleby (då Gamlakarleby) 1975, och det högsta, 271 000, den i Tusby år 2000. Självaste Helsingfors hade 1981 bara 82 000, trots två separata områden. I allmänhet har siffrorna rört sig i storleksklassen 150 000, med en något sjunkande trend.

Själv har jag besökt flera bostadsmässor, särskilt på 80-talet då vi planerade vårt hus. Bäst minns jag den i Torneå 1987, då motsvarande svenska mässa hölls i Umeå, och vi kombinerade dem genom att åka tåg längs den svenska Norrlandskusten och sedan ta båten till Vasa…

De som planerar att bygga hus eller köpa en bostad är säkert en typisk besökargrupp. Men mässorna ger ju också inredningstips…

Det är nästan fem år till sommaren 2023, men Lovisa kan och får inte vila på lagrarna efter segern utan måste sätta igång planeringen omedelbart. Det är ju inte bara ett mässområde som ska planeras och byggas, med infrastruktur och allt, utan det krävs så mycket mer.

Över 100 000 besökare ska äta någonstans, ja en del långvägagäster kanske rentav övernatta, så det gäller att kartlägga och vid behov åtminstone tillfälligt utöka hotell- och restaurangkapaciteten.

Turistnäringen måste också i övrigt vara beredd på invasionen, och passa på att marknadsföra stadens klassiska sevärdheter: Svartholm, bastionerna, herrgårdarna, Bruksmiljön i Strömfors, kyrkorna med Pernå som den klart äldsta av dem i spetsen, Kungsvägen också i övrigt och som sådan, Skärgårdsmuseet, Lurens sommarteater o.s.v. Det gäller att kunna erbjuda mässbesökarna olika, vid behov skräddarsydda paket.

Och vågar man hoppas att stadsdirektören under mässan öppnar dörrarna till en renoverad Överstens villa, som han nyligen köpte?

Och så över till mitt andra ämne, som inte är lika upplyftande.

Hotet mot de gynekologiska operationerna vid Borgå och Raseborgs sjukhus är överhängande. Det är ett budgetärende, och budgeten behandlas först av HNS-styrelsen, där jag sitter, och slås sedan fast av HNS fullmäktige, där bl.a. Otto Andersson sitter. Men enligt lag är det tyvärr HNS cheföverläkare som fattar besluten om var operationer sköts.

Motiveringen till planen är att gynekologiska operationer bör skötas på sjukhus med förlossningar, och det har ju tyvärr varken Borgå eller Raseborg. Men här haltar logiken: förlossningar förutsätter självfallet gynekologisk expertis, men gynekologiska operationer förutsätter verkligen inte förlossningar!

Jag har träffat sjukhusledningarna i både Borgå och Raseborg och tagit upp ärendet i HNS-styrelsen. Det handlar inte bara om operationerna, utan även den polikliniska gynekologin kan vara i farozonen. Detta är en regional jämlikhetsfråga, en jämställdhetsfråga för kvinnorna och en språkfråga, eftersom Borgå och Raseborg bäst kan erbjuda svensk service.

Och i förlängningen handlar det om de båda sjukhusens existens på sikt. Upp till kamp!

(Först publicerad i Lovisatidningen Nya Östis 1.11.2018)