Precis som strax inför EU-parlamentsvalet för tre år sedan och fjolårets riksdagsval inställer sig i kväll en känsla av tomhet. Valkampanjen är över, det finns inte mer att göra utan det är bara att förlita sig på väljarnas goda omdöme.

Samtidigt inställer sig en känsla av otillräcklighet. Också om jag vet att jag har gjort allt jag rimligen har kunnat, inom ramen för givna tids- och finansresurser, känns det som om jag borde ha gjort mera.

Jag har inte kunnat stå på torg och gator under arbetstid, men har nog försökt göra det varje kväll och på helgerna.

Jag gjorde först en högst hemlagad broschyr, och skulle göra en egentlig, men hann aldrig. Så den tillfälliga blev permanent. Det har blivit flera upplagor av den, eftersom den har haft en tendens att ta slut. Erfarenheterna från utdelningen på gator och torg vore värda en egen mässa, men det får bli till en annan gång.

De pengar jag fick av en partiet närstående stiftelse räckte till sex små annonser i Hbl och en i Kyrkpressen, plus en reklam tillsammans med några medkandidater på svårvagnar och bussar. Men tyvärr inte till en annons i svindyra HS, så jag missar säkert en del finska röster som jag kanske kunde ha fått.

Men framför allt har jag skrivit, det är ju skrivandet som har varit min profession och passion. Jag har bloggat varenda dag sedan kandidatlistorna lämnades in, de första 29 dagarna om en bokstav varje dag i mitt ABC för Helsingfors, som till slut upptog över 300 begrepp. Stort tack för alla uppslag och all respons jag fick!

Nu överlämnar jag mitt öde i väljarnas händer, med ett löfte om att bry mig om er också efter valet! Jag hoppas att många i Helsingfors skriver siffran 548 på sina röstsedlar.