Stadsfullmäktige röstade på sitt senaste möte om vilka tjänster som i Helsingfors ska erbjudas de s.k. papperslösa, alltså dem som fått avslag på sin asylansökan men tillsvidare stannat i landet.

Vi lät nåd gå före rätt, och vidgade hälso- och sjukvårdsservicen från den nuvarande nivån ”brådskande” till nivån ”nödvändig”. Dessutom utvidgades rätten som gällt bara minderåriga och gravida till att gälla alla.

Då rösterna föll 45 mot 39 speglar det inte som sådant opinionerna i fullmäktige. Bland de 39 fanns allt från sådana som tydligen helst inte skulle vilja ta hand om papperslösa överhuvudtaget till dem som bara ville invänta en pågående utredning.

Ett sådant uppskov hade troligen blivit minst ett halvt år långt, och det ville majoriteten inte gå med på. Vintern är förestående, och behovet av hälso- och sjukvård accentueras.

Det är svårt att tro dem som spår att beslutet skulle medföra en ny våg av asylsökande. Vem söker sig långt bort till Finland för att få vaccin mot epidemier eller nödvändig, men inte heltäckande vård för en sjukdom?

Det handlar bara om elementär medmänsklighet och moral. Och om en medicinsk bedömning: sjukdomar ska skötas i ett tidigt skede innan de kräver avancerad, betydligt dyrare vård, och smittosamma sjukdomar ska motas i grind också för den bofasta befolkningens skull. Också med tanke på säkerheten är det säkert bättre att ta hand om de mest utsatta än att lämna dem helt vind för våg.

Däremot handlar det inte om ekonomi. Kostnaderna räknas inte i miljoner, utan i några hundra tusen. Stadens budget för nästa år uppvisar ett överskott på 200 miljoner.

Vi kan i dessa tider se detta som en julgåva till de allra mest utstötta!

(Först publicerad som kolumn i stadsdelstidningen Haagalainen 9/2017 )