Radio och tv skulle vi inte ha på svenska i detta land utan skattefinansierade Yle, född även under namnet Finlands Rundradio. Jag försvarar redan därför både Yles ställning och ”tvångsfinansiering” i vått och torrt. Och visst vill vi ha maximal utdelning på våra skattepengar, i form av Yle också på webben och genom Arenan. Jag hoppas ändå att man åtminstone på svenskt håll kan hitta en formel för samarbete mellan Yle och våra privata, fondägda dagstidningar i ekonomiskt trångmål. Det borde gå att hita synergier som bägge parter skulle vinna på. Och framför allt tittarna/lyssnarna/läsarna!
Rasism hör till de fenomen vi ska tillämpa nolltolerans på. Rasister avslöjar bara sin egen dumhet. Människor i olika länder är förstås olika, till både utseende och beteende. Men varför skulle ett utseende eller beteende vara förmer än något annat? Nej, dumhet, helt enkelt. Små barn är aldrig rasister, det är något de ”lär” sig då de blir äldre. Vad säger det om de vuxnas ansvar som modeller och hur vi har levt upp till det?
Rationalisering är förstås i grunden och bokstavligen tolkat ett positivt begrepp: man gör något förnuftigare än tidigare. Men tyvärr har begreppet ofta fått en negativ klang, t.ex. då företag rationaliserar bort folk, särskilt äldre arbetstagare som kunde ha haft mycket att ge. Det är bra att det finns regler på arbetsmarknaden så att man inte kan behandla mångåriga medarbetare riktigt hur som helst. Och ändå händer det.
Realism måste naturligtvis prägla politiska beslut, men det måste vara tillåtet med lite idealism också! Utmaningen är att omsätta idealism i realism. Eller, annorlunda uttryckt, förankra realismen i idealism, alltså i värderingar.
Realpolitik förknippas ofta med det vi kallade Paasikivi–Kekkonen-linjen i vår utrikespolitik efter kriget, då vi lyckades balansera mellan väst och öst, och tog lite mer hänsyn till vår östra granne än vad som alltid hade varit motiverat. Citatet ”All vishets begynnelse är att erkänna fakta” tillskrivs ofta Paasikivi, och finns också inristat på statyn över honom i Helsingfors centrum. I själva verket var det Bismarck som präglade uttrycket. Men oberoende av upphovsmannen är det förstås en visdom. Realpolitik är nog en dygd, men får inte utövas till vilket pris som helst.
Recession definieras som negativ ekonomisk tillväxt (jo, så heter det, trots att det inte är någon tillväxt…) under två på varandra följande kvartal. Med den definitionen har både Finland och nästan hela Europa upplevt recessioner under de senaste åren. Men jämfört med den stora depressionen som drabbade hela västvärlden i början av 1930-talet är detta ändå lindrigt. Välfärdssamhällena har också utvecklats mycket sedan dess, och de sociala skyddsnätverken har nu varit så mycket starkare. Men det betyder naturligtvis inte att vi kan bortse från problemet. Det är bara nyttigt att sätta in problemen i ett historiskt perspektiv och minnas proportionerna.
Referendum, folkomröstningar, skrev jag om under F. Men jag upprepar för säkerhets skull: liksom vi folkomröstade om EU-medlemskap ska vi också folkomrösta om Natomedlemskap, om vår regering och riksdag och president föreslår ett sådant. Det är ett så stort steg att folket måste få säga sitt.
Reformer tycks ibland vidtas lite som ett självändamål. Eller så vidtas de inte alls, utan rinner ut i sanden, som under regeringen Stubbs tid… Ingen social- och hälsovårdsreform, för att regeringen hade glömt att kolla om förslaget var grundlagsenligt. Ingen metropolförvaltning, som i bästa fall kunde ha varit ett vettigare alternativ än en stor kommunfusion till en jättemiljonstad i huvudstadsregionen – som i och för sig heller inte blir av. Ingen reform av sametingslagen som hade gett oss en rättvisare definition av vem som är same. Ingen reform som skulle ha gett papperslösa rätt till elementär hälso- och sjukvård. Bara för att nämna några av de allra senaste exemplen. Tur att vi har riksdagsval, för vi behöver en ny regering under en ny statsminister!
Regler är lika nödvändiga som lagar i ett organiserat samhälle. Men nog finns det regler som man kunde rensa i, för att göra vardagen lättare både för medborgarna och för näringslivet, särskilt småföretagen.
Regeringen har gått från relativ klarhet under Katainens tid till allt större oklarhet under Stubbs ledning. Men visst var redan den ursprungliga basen med sex partier från kokoomus på högerkanten till vänsterförbundet alltför brokig – nog för att motsvarande bas fungerade bättre under Lipponens ledning …
Register behövs, t.ex. i hälso- och sjukvården. Men vi har alltför många olika register och datasystem som inte kommunicerar med varandra. Plats för registerrationalisering, alltså! Men samtidigt bör vi se upp med riskerna för att den personliga integriteten kränks.
Reklam är jag personligen rent ut sagt allergisk mot. Under reklampauser i tv gör jag allt annat utom ser på reklamen. Tidningarnas annonser märker jag knappt då jag bläddrar. Skrikig radioreklam är det allra värsta som finns. Men jag inser förstås att marknadsekonomin inte skulle fungera helt utan reklam. Och månne jag inte tvingas göra lite valreklam själv under de närmaste veckorna…
Rekreation behöver vi alla, men rekreationsformerna varierar starkt från individ till individ. För många är en god bok den bästa rekreationen, för andra friluftsliv, idrott, resor – ja, vad som helst. Samhällets uppgift är att tillhandahålla och uppmuntra till det vi själva vill göra, inte att påtvinga oss vissa mönster.
Religion ska respekteras, inte förlöjligas eller hånas. Religionsfriheten är helig, den enda restriktionen är att lagar bör respekteras. Finland har aldrig varit religiöst helt homogent. Utöver lutheraner och ortodoxa har vi ju alltid haft katoliker. Kristna frikyrkor har vi likaså många av. Också judendomen har funnits i Finland i århundraden, även om vi som sista land i Europa först 1917 gav judarna medborgerliga rättigheter. Och Helsingfors lär, tack vare tatarerna, ha Västeuropas äldsta muslimska begravningsplats, vilket vi kan vara stolta över. Låt alla blommor blomma – eller snarare, i detta fall, var och en bli salig på sin tro. Själv är jag son till en luthersk präst, och en lutheran som betonar Nya Testamentets bud om kärlek till medmänniskan.
Respekt är viktigt också i politiken. Man måste respektera varandras åsikter och ståndpunkter och framför allt varandras rätt till dessa åsikter och ståndpunkter. Också politiska motståndares.
Resultat är det enda som sist och slutligen räknas i politiken. Därmed inte sagt att alla medel vore tillåtna för att nå dessa resultat. Men det räcker inte med att prata – eller skriva – om man inte får något till stånd.
Resurser råder det alltid brist på för att upprätthålla och utveckla samhällets alla funktioner. Det gäller att vid behov kunna prioritera. Själv prioriterar jag alltid de svaga och de fattiga högst. Till de svaga hör barnen, och en del av dem lever också i fattiga familjer. Till de svaga och fattiga hör också många äldre. Och inte minst de handikappade.
Rikedomar finns det av många slag, inte bara materiella. Kulturell mångfald är en sådan, immateriell rikedom. Låt os förkovra den!
Riksdagen har jag redan arbetserfarenhet från, inte som ledamot förvisso (jag blev dock andre ersättare i valet 2011), men som generalsekreterare för Svenska riksdagsgruppen i drygt fyra års tid, 2009–2013. Jag känner alltså till rutinerna och skulle i det avseendet vara redo att från första dag ta itu med jobbet.
Romerna har i snart sagt alla tider och alla länder varit förföljda och diskriminerade. Ofta glömmer vi bort att romerna i Hitlers Tyskland sattes i koncentrationsläger, precis som judarna. Men var är Europas dåliga samvete i det avseendet? I först hand har varje land där det bor romer ansvar för att behandla dem jämlikt med andra medborgare, respektera deras seder och bruk och att i positivt avseende integrera dem. I nyckelställning är dels utbildningen för barn och unga, ja även för de vuxna som kan ha gått miste om utbildning då de var unga, och dels arbetslivet. Men EU måste också gå in med stödåtgärder, eftersom romerna i stor utsträckning bor i Europas fattigaste länder som Rumänien och Slovakien. Själv har jag varit återhållsam med att ge pengar till romska tiggare på våra trottoarer, eftersom man inte kan veta i vems ficka slantarna hamnar, men akut sjukvård, tak över huvudet och mat för dagen borde ett civiliserat samhälle kunna erbjuda dem. Men, som sagt, viktigast är att ta hand om dem i deras hemländer.
Ryssland skrev jag om under P som i Putin. Det är lite svårt, men samtidigt nödvändigt att kunna särskilja begreppen …
Råvarorna är inte oändliga, utan vi måste hushålla med naturresurserna så att de räcker till också för kommande generationers behov. Det gäller inte minst vissa metaller, och lösningen heter återvinning och återanvändning. Fossila bränslen kan däremot inte återvinnas och återanvändas, sedan de en gång bokstavligen gått upp i rök. Därför måste vi spara på dem.
Rättssamhället måste fungera så att alla inte bara objektivt sett har ett garanterat rättsskydd, utan också subjektivt kan uppleva att detta rättsskydd fungerar. Det gör alltför många inte nu.
Rättvisa är naturligtvis ett tänjbart och ofta relativt begrep, men icke desto mindre ett värde som måste vara vägledande i politiken. Rättvisa betyder inte t.ex. att alla ska ha precis samma lön eller så, utan att alla ges lika möjligheter i livet och behandlas jämbördigt. Särskilt beskattningen måste vara rättvis så att alla bidrar enligt betalningsförmåga.