Initierad var HBL:s analys i måndags om regeringsalternativen efter valet. En aspekt är värd en tilläggskommentar: den om hur SFP bör ställa sig om Sannfinländarna är med i nästa regering.

Det enda som talar för att Sannfi borde tas med i regeringen är, som HBL noterade, att partiet borde ställas till svars för sin populistiska politik. Förhoppningsvis faller deras medverkan på regeringsprogrammet.

Men om de trots allt är på väg att ta plats i nästa regering, hur ställer sig SFP då till sin egen medverkan? Det vore lätt att säga nej tack, inte med dem. Men det finns ett tungt vägande argument i motsatt riktning: Skulle SFP inte då behövas uttryckligen som en motvikt? Och det gäller inte bara språkpolitiken, utan lika mycket t.ex. Europa-, invandrar-, flykting- och biståndspolitiken.

SFP har suttit med i alla regeringar i 36 år, under nio mandatperioder. Då partiet senast självmant gick i opposition, vid regeringsombildningen efter presidentvalet 1978, visste det att en ny regering skulle tillträda redan ett år senare, efter riksdagsvalet 1979. Risktagningen var kalkylerad.

Sedan 1980-talet har regeringarna däremot, bortsett från formella ombildningar då statsministern bytts, suttit i hela fyraårsperioder. Det ska mycket till för att frivilligt lämna sig ute i kylan för så lång tid.

(Först publicerad som Valhörna i HBL 14.4.2015)