Skärgården har en alldeles särskild plats i varje finlandssvensks själ och hjärta. Många bor och ännu fler har rötter i skärgården. Och också alla andra längtar till skärgården, särskilt sommartid. Men tar vi skärgården som alltför given?

Vi måste värna om vår skärgård, börjande med det hav som omger den. Vi måste gemensamt rädda Östersjön. Vi måste också värna om att skärgården kan hållas levande och bebodd, och det inte bara av sommargäster.

Det förutsätter att vi slår vakt om skärgårdens näringar och främjar nya, det kräver att vi upprätthåller samhällsservicen och det förutsätter goda kommunikationer. Färjor och förbindelsebåtar är förlängda landsvägar, som måste fungera störningsfritt. Broar bör byggas där sådana behövs och hänsyn kan tas till vattenmiljöerna.

Skärgården är däremot inte betjänt av att fördärvas av skarvar eller oreglerade sälpopulationer. Dem bör Finland besluta om nationellt, utan EU:s förmyndarskap.

Skärgården hör till det som bara en finlandssvensk Europaparlamentariker med förankring i de svenska kustbygderna intresserar sig för och vill bevaka. Detta är redan en tillräcklig orsak till att vi behöver vårt svenska mandat.

(Först publicerad i Hbl:s EU-valhörna 17.5.2014)