Vad håller en by eller kommundel levande? Butiken? Posten? Bussrutter? Tja, de flesta har ju sedan länge försvunnit. Återstår skolan. Men hur länge?
Runtom i landet planeras i dagens ekonomiska läge reformer av skolnätverken, så också i Östnyland. (Ja, faktiskt också i Helsingfors, där jag numera är verksam i kommunalpolitiken. Men tänkte inte besvära Nya Östis läsare med det.)
I min barndom i Thorsby och Pernå kyrkoby fanns det som mest hela tre butiker, sedan blev de två och då jag redan hade flyttat tillbaka till Helsingfors för att studera blev de en enda. Sedan många år finns ingen kvar.
Vi hade ett postkontor, mitt emot kyrkan med Hermann Rehnström som postmästare, och sedan i ett nytt hus uppe på åsen, mitt emot klockstapeln. Nu är posten visst inrymd i biblioteket. Väl så, även om öppettiderna inte motsvarar dem R-kiosker kan erbjuda…
Jag kunde fortfarande räkna upp de många bussturerna genom kyrkobyn, i bägge riktningarna, från 6 på morgonen mot Borgå till 23 på kvällen mot Lovisa… Det var Holmströms, Tidstrands och Tienhaaras/Vilkas bussar – och en postbuss åt vartdera hållet. Nu är inte många kvar av dem heller.
Efter kommunfusionen är också kommunalkansliet borta, med salen där fullmäktige satt och bland dem jag under studietiden, med start på grevens tid…
Men något finns alltjämt kvar: förutom kyrkan som stått där sedan tidig medeltid också folkskolan i Thorsby, nu Pernå kyrkoby skola. Där gick jag de två första åren i småskolan med Ruth Ekholm som lärarinna, och två i storskolan för Gunnar Backlund, innan jag fortsatte min skolgång i Lovisa. Farbror Gunnar skötte också biblioteket, och lät mig låna från vuxensidan sedan jag läst allt för barn och ungdom.
Nu hör skolan till de indragningshotade, tillsammans med några andra skolor i det nya Stor-Lovisa. Jag förstår att stadens ekonomi är trängd. Jag förstår också att det utöver alla fördelar med små skolor för små elever också kan finnas vissa nackdelar.
Men i min värld överväger fördelarna alla gånger: närheten, tryggheten, kontakten mellan bekanta föräldrar, lärare och elever. Och inte minst skolan som samlingspunkt i byn eller kommundelen. Som hjärtat, och hjärnan.
(Först publicerad som kolumn i Lovisatidningen Nya Östis 25.2.2016)