Av alla opinionsmätningar inför kommunalvalet har en fått mindre uppmärksamhet än de andra. De flesta handlar ju om partiernas popularitet, och de återges i allmänhet åtminstone i korthet också i andra medier än dem som har beställt gallupen.
Den gallup jag avser är lite annorlunda. Den har gjorts av Kommunförbundets tidskrift Kuntalehti, och den mäter benägenheten att byta parti. Här är resultatet i korthet:
Bara 57 procent är säkra på att de röstar på samma parti som i det förra kommunalvalet för fyra år sedan. Det är förstås en klar majoritet, men ändå en överraskande låg siffra. Partilojaliteten har nog hittills varit betydligt större än så.
De övriga resultaten anges – måhända av dramaturgiska skäl – i absoluta tal: 140.000 väljare har beslutat att byta parti. 280.000 byter “ganska säkert” parti. Och hela 800.000 vet inte om de röstar på samma parti som senast. Dessutom uppges att nästan var femte väljare “kan överväga” att rösta på Sannfinländarna.
Strängt taget förklarar den sistnämnda siffran också resultatet i stort. Om upp till 20 procent av väljarna faktiskt skulle rösta på Sannfinländarna skulle det motsvara deras andel i riksdagsvalet och innebära en flerdubbling av deras resultat i det förra kommunalvalet. Det återstår att se.
Men även om Sannfinländarna inte når riktigt så högt utan stannar på den nivå de egentliga partigalluparna har angett, blir det nog en stor omvälvning i många kommuner, bland dem Helsingfors. De andra partierna får sig en allvarlig tankeställare: vad har de gjort fel?
Om kritiken riktas mot EU-politiken, som ju har föga med kommunalpolitiken att göra, är det inte så mycket att göra. Alternativet till den nuvarande linjen skulle bli mycket dyrare för skattebetalarna.
Om kritiken riktas mot utlänningspolitiken gäller samma sak: Finland klarar sig inte utan utländsk arbetskraft – se bara på bussarna i Helsingfors, som skulle stå stilla utan invandrare och estniska gästarbetare. Vi måste bli bättre på att förklara detta för de kritiska. Och om vi behöver utlänningar som arbetskraft, måste vi ta emot dem också som medmänniskor, med deras kulturer.
Om missnöjet med de “gamla” partierna handlar om andra områden, i den egentliga kommunalpolitiken, måste vi däremot ta till oss av kritiken och göra saker och ting bättre.
Traditionellt har de svenska väljarna varit mer partitrogna än andra. De vet att de står och faller med SFP:s insatser både kommunalt och på riksplanet. Sannfinländarna lyckas knappast, med sin avoga inställning till svenskan, finlandssvenskarna och landets tvåspråkighet, locka väljare av SFP.
Men då hela havet stormar i opinionerna är det särskilt viktigt att slå vakt också om de svenska positionerna. SFP:s valplakat har vandaliserats mer än andra partiers i Helsingfors. Låt oss provoceras – att rösta!