III. Välfärd måste skapas effektivt och fördelas rättvist
”EU måste stärka sin konkurrenskraft i den globala ekonomin, främja frihandel och fri konkurrens, under samhällsansvar. Men också slå vakt om näringar av nationell och lokal betydelse som livsmedelsproduktionen. Och i fördelningen av välfärden eftersträva jämlikhet mellan människor, kön, länder och regioner. Den nordiska samhällsmodellen för att effektivt skapa och rättvist fördela välfärd har visat sin styrka.”
Och vad ska nu detta betyda? Att välfärd måste skapas innan den fördelas är en känd och lite sliten fras, men inte desto mindre sann för det. Ekonomisk tillväxt kan inte fortgå i det oändliga, utan hänsyn måste tas till miljö och naturresurser, men utan ekonomisk tillväxt kan vi inte tillhandahålla välfärd för världens växande befolkning.
Europa halkar efter i den globala konkurrensen med USA och Japan å ena sidan och de växande ekonomierna med Kina i spetsen å den andra. Europa kan och bör inte försöka konkurrera med billig arbetskraft i arbetskraftsintensiva lågvärdebranscher, utan bör konkurrera med kvalitet och hög teknologi.
Det förutsätter forskning och innovationer, och inte minst satsningar på nya branscher med stark potential, såsom grön ”clean tech”.
Ett frihandelsavtal med USA skulle främja handeln och konkurrensen, men INTE på de villkor som hittills förhandlats fram, med ett skiljedomsförfarande som hotar det demokratiska beslutsfattandet i Europa, som syftar till att värna också om miljö och hälsa.
Inhemsk, ren livsmedelsproduktion är ett måste för Finland, liksom för andra EU-länder. Lantbruksstödet är inte bara ett stöd till en näring, utan ett stöd till denna inhemska livsmedelsproduktion och därmed ett stöd för konsumenter lika väl som för producenter.
Sedan måste välfärden fördelas rättvist, både socialt och regionalt. Vår nordiska välfärdsmodell kan fungera som en modell även för andra.
Visst betalar vi högre skatter, men i gengäld får vi en samhällsservice som gagnar både företagen i deras verksamhet och medborgarna så att vi till det yttersta undviker utslagning av människor och regioner.