VIII. Vi måste komma ifrån krångel-EU

”Visst behövs EU för att sköta de övergripande ödesfrågorna, men EU ska inte i onödan krångla till medborgarnas vardag eller företagens villkor. Till exempel med överdrivna hygienkrav som bara resulterar i försämrad konkurrenskraft – och fler allergier.”

Och vilken är katekesen till detta? Jo, ett av mina bärande teman i denna valkampanj har varit att EU ska vara starkt i de stora frågorna, men svagare i de små.

Till de stora frågorna räknar jag freden, ekonomin, de mänskliga rättigheterna och miljön. Här ska EU ha starka fullmakter av medlemsländerna.

Däremot ska EU alltså inte krångla till vardagen för medborgarna eller företagen – bland dem lantbruket – med onödig detaljreglering. Jag har kastat fram tanken på en subsidiaritetskontroll på förhand av varje förslag till ny EU-lagstiftning. En ombudsman eller ett organ skulle bedöma om förslaget är nödvändigt eller inte.

Nu fungerar den kontrollen i princip bara genom att de nationella parlamenten kan åberopa den subsidiaritets- eller närhetsprincip som EU i teorin men inte alltid i praktiken bygger på. Men då det finns 28 nationella parlament, av vilka många har två kamrar, är det osannolikt att en majoritet av långt över 30 parlamentariska församlingar är ense om när principen ska tillämpas.