Lagom inför självständighetsdagen behandlade styrelsen för sjukvårdsdistriktet HNS/HUS, där jag sitter, i måndags förslaget till budget för nästa år. Därmed avgjordes också i praktiken frågan om indragningen av de gynekologiska operationerna vid Borgå och Raseborgs sjukhus.

Budgeten ska visserligen godkännas också av HNS fullmäktige på Luciadagen, men utsikterna för en förändring där är lika med noll.

Beslutet hade nämligen formellt redan fattats av cheföverläkaren, på vars bord ärenden av denna typ ligger. Bara i och med att det i budgetförslaget finns ett omnämnande av förflyttningen kunde styrelsen ta ställning – men ville med undantag av mig inte göra det.

Helt åt skogen gick det ända inte. Jag kunde notera tre framgångar. För det första lades, på initiativ av vår minoritetsspråksnämnd, i budgetmotiveringarna in en hänvisning till tvåspråkigheten. Den är i sig självklar, på basis av samkommunens stadgar, men tål nog att upprepas.

För det andra ställdes i sammanhanget i utsikt en utredning av de olika HUS-sjukhusens ”profilering”, med särskilt tonvikt på Borgå och Raseborg, före utgången av mars nästa år. Den kommer att kartlägga vilka funktioner som finns vid sjukhusen, och vilka som kan tilläggas.

För Borgås del har det tyvärr indragna BB redan ersatts av en ögonenhet, och den stärks nu ytterligare. Dessutom ska bortfallet av gynekologisk dagkirurgi kompenseras med en enhet också för öronsjukdomar. För Raseborgs del ställs i utsikt fler operationer av armar och ben. Men vi ropar inte hej förrän vi har nått och korsat bäcken nästa vår.

För det tredje beslutade styrelsen om en bedömning av de språkliga konsekvenserna av den minskade gynekologin (den polikliniska verksamheten ska nog finnas kvar). Men här haltade beslutet illa.

En bedömning av konsekvenserna – t.ex. för miljön, könsjämställdheten, den regionala jämlikheten eller som i detta fall den språkliga – ska ju göras redan innan man fattar ett beslut. Det var alltså i det här fallet för sent, så jag föreslog i stället att den skulle göras innan beslutet verkställs.

Det hade i praktiken inneburit ett uppskov, men inte heller det ville den övriga styrelsen gå med på. Jag blev ensam, och då återstod bara för mig att reservera mig mot det dumma beslutet.

Att bli ensam är alltid ett misslyckande. Inga argument bet, börjande med att motiveringen att gynekologiska operationer bör utföras bara vid sjukhus som har förlossningsavdelning, haltar betänkligt. Visst måste det finnas gynekologisk expertis tillhands vid förlossningar, men åt det andra hållet fungerar logiken ju inte. Nog kan man utföra gynekologiska operationer utan att det föds barn bakom väggen!

Borgå och Raseborgs sjukhus är de minsta enheterna inom HUS och därmed de mest sårbara. Samtidigt är det de som bäst kan trygga svensk service. Därför måste de bevaras och utvecklas, inte avvecklas.

Glad Självständighetsdag, trots allt!

(Först publicerad i Lovisatidningen Nya Östis 5.12.2018)