HBL:s ledare 17.4, som beklagade att ”flygexpressen blev lokaltåg”, formligen skriker på en kommentar. Ledarskribenten är upprörd över att tågen längs den nya ringbanan kommer att stanna på alla hållplatser. Några argument är därför på sin plats, från min utkikspunkt som medlem av Helsingfors Regiontrafiks styrelse.

 

Redan ett snabbt googlande ger vid handen att åtminstone följande större flygplatser i Europa har förbindelse till städernas centrum med just närtåg eller motsvarande (i några fall metro, i ett par fall spårvagn!): Amsterdam, Barcelona, Berlin, Birmingham, Bryssel, Düsseldorf, Frankfurt, Glasgow, Hamburg, Köpenhamn, London (alla fem), Madrid, Manchester, München, Oslo, Paris (båda två), Rom, Stockholm, Strasbourg, Warszawa, Wien och Zürich.

Flera av de största flygplatserna är också direkt anknutna till fjärrtågslinjer. Huvudregeln är att de flygplatser som ligger långt från stadskärnorna också har en snabb flygtågsförbindelse, i Norden Oslo-Gardermoen och Stockholm-Arlanda. Till dem hör däremot inte Helsingfors-Vanda flygplats, som ligger rätt nära stadskärnan.

Det fanns två alternativ för att skapa en tågförbindelse också till vår flygplats: Att bygga ett dyrt separat snabbtågsspår rakt från Helsingfors centrum, mest i tunnel, eftersom ett sådant inte kan dras genom Centralparken. Eller så att förbinda de redan färdiga spåren till Vandaforsen väster om flygplatsen och till Dickursby öster om den, med en ringbana som samtidigt tjänar tvärtrafiken i Vanda.

Valet av det senare alternativet – långt innan jag blev medlem av HRT:s styrelse – var ett skolexempel på hur man bör agera då den offentliga ekonomin är trängd, och dessutom kan slå två flugor i en smäll.

 

Återstod frågan på hur många hållplatser tågen skulle stanna på vägen. Tyvärr är en ”snabbtur” som skulle stanna bara i Böle och Dickursby respektive Hoplax (där man kan byta till närtåg västerut) inte möjlig, eftersom ett sådant skulle hamna ”i fötterna” på lokaltågen. Dessutom skulle man då helt negligera behovet av en tvärförbindelse genom Vanda. Möjligen kunde man tränga in ett sådant tåg per timme, men en sådan frekvens skulle inte tillfredsställa behovet till och från flygplatsen.

Därmed återstod bara två alternativ: att låta flygplatstågen stanna på alla hållplatser eller att de likt K-tågen nu ”susar” förbi tre hållplatser längs stambanan – respektive Ilmala. Det skulle ha sparat två minuter längs den västra slingan och ca fem längs den östra. De minuterna kan inte anses avgörande.

I motsats till vad HBL:s ledarskribent antar, behövde vi förtroendevalda inte ens ingripa i detta beslutsfattande, utan förslaget var tjänstemannaberedningens och beslutet vd:s.

Naturligtvis återstår frågan om ”närflygtågen” kan attrahera flygresenärer till den grad att dessa väljer tåget framför buss, privatbil eller taxi, trots att de utom i rusningstid inte vinner många minuter. Men de vinner stort i pris, och i miljövänlighet.

(Först publicerad som I dag-kolumn i HBL 25.4.2015)