Sveaborg är den självklara diamanten i Helsingfors krona, och inget kommer någonsin att hota den. Men vi har ju så många andra juveler i staden, av olika slag, och en del av dem kan vara i fara om vi inte ser upp.

För att börja där ute till havs har vi ju Skanslandet invid Sveaborg, som nyligen har öppnats för allmänheten. Den ön är och förblir avsedd för rekreation, och det enda småskaliga byggande som kan tillåtas är den infrastruktur gästerna behöver.

Just nu har vi på gång en detaljplan för den östra skärgården, med Villinge som huvudö. Här gäller det redan att se upp med vad som planeras. Orörd skärgård, på sin höjd med sommarboende, är omistlig och kan aldrig rekonstrueras.

Då vi stiger i land på fastlandet är det lätt att räkna upp de byggda miljöer som inte kommer att rubbas: empirekvarteren kring Senatstorget, de monumentala kyrkorna från Domkyrkan och Uspenskij till Tempelplatsens, Olympiastadion som just håller på att renoveras och en lång rad andra skyddade byggnader från olika epoker.

Men det finns också sådana juveler till byggda miljöer som kan vara hotade. Salutorget och strandlinjen längs Södra kajen är satta under lupp. Torget som sådant kräver nog en upprustning, men det bör ske med stor hänsyn. Ska vi få ett nytt design- och arkitekturmuseum invid Olympiaterminalen, där Guggenheim inte byggdes? Och Norra kajen då?

Om vi blickar vidare ut över stan har vi våra herrgårdar, som kan hotas av kommersiell exploatering om staden säljer dem. Men det är klart att kaféer och restauranger alltid är välkomna, som redan nu i flera av dem.

En särskild juvel bland juveler är Lappvikens sjukhusområde. Kring det pågår en idétävling, som i värsta fall kan betyda att byggnaderna säljs och blir kontor eller hotell. I bästa fall kan nuvarande verksamhet med dels en ”mental oas”, dels småföretag fortsätta. Låt oss hoppas på det senare.

Kampen går också het kring Malms flygplats, en i Europa och hela världen unik flygplats från flygets barndom. Det ser illa ut, men än har vi som kämpar för flygplatsen inte gett upp. Om de kulturhistoriska värdena inte tycks räcka, kan det finnas en chans att skydda området p.g.a. dess flora och fauna. Olämplig är jordmånen i varje händelse för bostadsbyggande.

Och så samlas det ju som bäst in namn för en kommunal folkomröstning om flygplatsens öde. Om ingen sådan hålls, och flygplatsen förstörs, kommer den att förbli ett öppet sår i stadens själ.

Och så har vi förstås Centralparken, som nu ser ut att kunna bevaras någorlunda intakt. Men hotet om en stadsbulevard just i Hagatrakten består, och skulle lätt nagga parken i kanterna.

Centralparken är inte bara en juvel, utan ett helt pärlband. Alla vet hur det går med ett pärlband som klipps av.

(Först publicerad i stadsdelstidningen Haagalainen)