Helsingfors ska få en ny generalplan. Den gällande är från 2002, och redan föråldrad. Nu behövs en bred medborgardiskussion om de visioner en generalplan ska bygga på.

Men först en randanmärkning. Våra stadsplanerare baserar sitt förslag på att Helsingfors år 2050 kommer att ha hela 850 000 invånare – en kvarts miljon nya invånare på 35 år!

Prognosen är en framskrivning av de senaste årens tillväxt, men då också Esbo och Vanda planerar nya bostadsområden för ett par hundra tusen nya invånare, längs västmetron respektive ringbanan, undrar jag varifrån en halv miljon nya invånare i regionen ska tas. Från det övriga Finland – eller utlandet? Prognosen är för optimistisk.

 

Eller snarare pessimistisk, för i ett människonära Helsingfors med harmoni mellan gammalt och nytt måste det finnas rum också för annat än bostäder. Några exempel:

Vi behöver arbetsplatser i den privata sektorn, vilket kräver utrymme för stora och mindre företag. Varvsindustrin är en omistlig traditionell näring i vår stad. Storföretags huvudkontor har vi av både sysselsättnings- och skatteintäktsskäl inte råd att förlora. Samtidigt skapar bara småindustri, verkstäder och särskilt företag i servicebranscher helt nya jobb.

Stockholmsbåtarna hör till stadsbilden i centrum. Tallinn- och S:t Petersburgsbåtarna och kryssningsfartygen måste få bli kvar i Västra hamnen, och inte fösas undan till Nordsjö. Malms flygplats är en del av vår kulturhistoria, vi behöver en cityflygplats men också grön- och rekreationsområdet och småföretagen kring den.

Lappviken måste få vara en grön oas för hälsa och välmående. Domarby ska förbli en mötesplats för människor, hästar och hundar. Vår vackra skärgård med öar som Vårdö behövs för fritidsbruk och ska inte bli nya tätt bebyggda stadsdelar. Sandhamn behövs för huvudstadens försvar.

 

Helsingfors ligger vid havet. Vi kan bygga bostäder nära havet, men inte vid strandlinjen som bör få förbli naturligt parkområde. Vi ska värna om stadens profil mot havet och inte bygga högt alltför nära de yttre stränderna – det kan vi göra i t.ex. Böle, Gräsviken, Fiskehamnen och Östra centrum.

Det finns ingen återgång till forna tiders ångbåtstrafik, men varför inte moderna farkoster som binder samman våra öar och stränder, börjande med Kronbergsstranden – i stället för en bro.

Tanken på flera stadscentra är fin, men kräver också arbetsplatser och service i dessa centra, både offentlig och privat. Stadsplaneringen måste här samverka med näringslivet.

Särskilt i nya stadsdelar finns rum för ny, spännande, omväxlande arkitektur, och uterummen bör kunna användas för kulturaktiviteter. Stadsbulevarder vid motorvägarnas infarter är en god idé, men måste alltid vägas mot priset.

Spårbunden trafik ska utgöra stommen i kollektivtrafiken, men också ”metrobussar” i egna filer kunde övervägas, deras rutter kan flexibelt ändras enligt behov. Vi behöver parkeringsplatser vid kollektivtrafikens knutpunkter och en fortsatt satsning på cykelleder.

Se här några visioner. Plats för debatt!

(Först publicerad som I dag-kolumn i HBL 13.5.2015)