Har varit på ett högst annorlunda valmöte i Lovisa i kväll. Eller egentligen var det inte något valmöte alls. SFP i Pernå hade tagit initiativet till ett energipolitiskt seminarium där experter, inte kandidater, spelade huvudrollen. Vi kandidater – en handfull SFP-are, en socialdemokrat, en samlingspartist och en sannfinne – fick snällt sitta och lyssna.
Först till slut fick vi deklarera vår egen ståndpunkt, på en minut per man och kvinna.
Ett energiseminarum i ”atomstaden” Lovisa kunde kanske misstänkas ha fokuserat på kärnkraften, men så var ingalunda fallet. Förvisso hölls det första anförandet av en tidigare driftsingenjör på Hästholmen, som förklarade varför en olycka av Fukushimatyp är utesluten i Lovisa.
Att jordbävningar och tsunamin inte är något hot hos oss visste vi förstås från förr. Nu lät vi oss också övertygas om att eltillförseln är säkrad i alla lägen, med flerdubbla system av kraftledningar från olika håll och egna dieselgeneratorer.
För det var ju inte jordbävningen eller tsunamin som direkt slog ut reaktorerna i Fukushima, utan uttryckligen elavbrottet som en konsekvens av dem. Kylvattensystemet slogs ut, och dämed var olyckan med de radioaktiva utsläppen ett faktum.
Men tillbaka till kvällens seminarium: det blev föredrag om alternativa, outsinliga respektive förnybara energikällor: skogsbrukets biprodukter, jordvärme och vindkraft. Det var Fortums representant som talade om vindkraft, i denna atomstad!
Av någon anledning tröttnade några tydliga kärnkraftsmotståndare på bakbänken i den fullsatta salen, och stannade inte för att höra om vindkraften…
Men kom inte och säg att det inte skulle föras seriösa diskussioner om sakfrågor i denna valrörelse!
Hur jag använde min egen minut för att deklarera min ståndpunkt? Så här:
Vi måste minska och helst eliminera bruket av kol och olja, naturgas är lite bättre men inte heller utsläppsfri. Vi måste satsa på alla förnybara energikällor, men i Finland är vi kanske bäst på bioenergi ur skog och avfall. Och för att klara klimatmålen behöver vi tillsvidare också kärnkraft. Därför är jag villig att förorda en ersättande, modernare och därmed säkrare, reaktor i Lovisa då de nuvarande måste stängas.
Men, tillade jag, ett beslut om detta blir knappast aktuellt i regeringsprogrammet efter valet, för nu måste vi först få slutliga rapporter om vad som gick snett i Fukushima.
Och beslutsfattarna i Lovisa gör klokt i att för säkerhets skull bereda sig på att det kanske aldrig blir en ny kärnreaktor. Lovisa måste ha en plan B.
Klart att också detta seminarium kunde/borde ha ägt rum för tre veckor sedan – men information om verkligt viktiga ämnen är alltid aktuell. Under valkampanjens gång har jag flera gånger förbluffats av bristen på kunskap just om energifrågor. Varje enskild kandidat fick knappt med utrymme igår – men tack vare seminariet fick Valet uppmärksamhet – förhoppningsvis på ett intresseväckande sätt – ni kandidater har varit synliga, det är lätt att ta mera reda på vad ni står, de sista dagarna är viktiga. Och gårdagens se3minarium gav dig anledning att skriva den text som jag, med intresse, just nu besvarar!
Tack, Nina, för både seminariet och kommentaren!