Och så står ord på bokstaven G i tur:

GARDEN ska HIFK:s nya ishall kallas, som byggs invid den gamla ishallen ”Nordis” från sextiotalet. Nominellt hör tomten till Centralparken, men det är ingen park utan en asfalterad parkeringsplats, så det bör inte vara något problem. Avsikten är att finansiera de underjordiska isbanorna med bostäder, hotell och kontor ovan jord, varför bygget allt som allt blir stort, men jag och SFP-gruppen har förordat detta. HIFK behöver en ny ishall!

GATUARBETENA är ett ständigt föremål för missnöje och klagomål, oftast helt berättigat! Mechelingatan och Tavastvägen är de två senaste, stora misslyckandena. Vi har t.ex. nog ett principbeslut i staden om att alla aktörer (Stara och privata gräventrepenörer, Helens el, telekablar, vatten, fjärrvärme) ska samsas om en uppgrävning i stället för att turvis gräva upp ett och samma gatuavsnitt, men det funkar inte alltid…

GENERALPLANEN har sina gjutfel. Stadsbulevarderna är ett exempel på det, men nu har rättsväsendet lyckligtvis satt stopp för flera av dem. Tillräcklig hänsyn togs heller inte i övrigt till behovet av grönområden.

GENUINT GRÖN ska staden nämligen vara, inte cement- och asfaltfärgad. Tyvärr är det gröna partiet ofta inte att lita på. Där de ser en grön fläck på kartan, vill de helst bygga där…

GODNATTBILDER är en liten halvgalen hobby för mig. Varje kväll vid 22-tiden väljer jag ut något foto från Helsingfors här på Facebook och delar det på min sida. Oftast bara fina bilder av vackra hus och miljöer, som en hyllning till min kära hemstad. Men ofta har de också en liten politisk ingrediens, ett ställningstagande till arkitekturen och stadsplaneringen. Selfies sysslar jag däremot inte med, det är Helsingfors som är i huvudrollen, inte jag.

GUGGENHEIM-MUSEET sade jag nej till. Visst hade det varit ett spännande objekt och lockat en del turister, men det hade ändå varit ett främmande element – och dyrt för staden. Nu får vi i stället ett inhemskt arkitektur- och designmuseum på den tilltänkta tomten i Södra hamnen.

GYMNASIERNA är de tre kronorna i vårt svenska skolväsende. Intressant, förresten, att de alla är stadens, medan det finns många privata finska gymnasier. De tre har alla sina egna profiler: Brändö, Lärkan och Lönkan. I takt med att antalet svenska elever i staden ökar, måste också gymnasiebyggnaderna vid behov byggas ut – men utan att glömma yrkes- och yrkeshögskoleutbildningen i Prakticum respektive Arcada.

GÅGATOR i centrum och i förstädernas kärnor är välkomna, bara de som måste få använda bil kan komma tillräckligt nära privat och offentlig service. Norra Espen kunde göras till en gågata, men först då hamntrafiken och tvärtrafiken kan ordnas på annat sätt än nu.