Pricken över I-et: bokstaven I står i tur i dag.

IDEOLOGI är ett bra rättesnöre, och min har alltsedan åren i ungdomspolitiken på sjuttiotalet varit socialliberal, i den politiska mitten. Ideologierna får ändå inte bli bojor i politiken, utan det behövs också en ranson pragmatism. T.ex. är jag en varm anhängare av offentlig service, men anser att den gärna kan och bör kompletteras med privata tjänster som kan fylla tomrummen.

IDROTT har jag tyvärr inte själv utövat sedan skolåren, men inser nog behovet av motion både för egen del och allmänt. Helsingfors kan erbjuda det mesta, för alla åldrar, och det kan vi vara stolta över. Coronan har varit en utmaning, men hoppas att vi snart kan återgå till det normala. Staden har nu beviljat personalen kultur- och idrottssedlar för att premiera den för coronabördan, men också för att gynna de här branscherna.

IDROTTSPARKEN I BRITAS är ett naturligt element i Centralparken, som ju som helhet är avsedd för konditionsfrämjande motionsverksamhet – och naturupplevelser som gör gott också åt själen. Själv skulle jag ha placerat den nya idrottshallen nära den kommande Spårjokerns hållplats i stället för på den fina bergsknallen, men vi kan glädja oss åt att den platsen nu reserveras för parkering i stället för nya parkeringsplatser i skogen.

INDUSTRI hör till en levande storstad. Vi måste slå vakt om det vi har kvar, från varvet till småindustriområden som Hertonäs, Sockenbacka och Tattarmossen. Utan en del skorstenar i stadssilhuetten och lite ljud från industrihallar vore staden inte lika levande.

INFORMATION är A och O, vi vill ju vara ett informationssamhälle. Informationen om stadens tjänster och verksamhet ska vara lättillgänglig på webben, men också i stadens verksamhetsutrymmen. Och självfallet minst på stadens och landets två officiella språk, gärna på andra språk också.

INFRASTRUKTUREN ligger på stadens ansvar. Det gäller allt från gator och vägar över kollektivtrafik till el-, vatten- och fjärrvärmeförsörjning och avlopps- och avfallshantering. I all byggverksamhet bör också nätförbindelserna vara ett självklart element.

INITIATIVKRAFT måste man ha om man vill vara framgångsrik i Helsingforspolitiken. Jag hör till dem som formligen sprudlar av idéer, ibland säkert halvgalna sådana – men hellre det än att man sitter tyst. Som gruppordförande hör jag till dem som talar mycket på fullmäktigemötena, men skäms inte för det.

INNOVATIONER behöver vi för att kunna upprätthålla och skapa nya arbetsplatser. Till det krävs också internationellt samarbete, och det är därför välkommet att staden öppnat upp sina tävlingar såsom Energy Challenge för världen.

INTEGRATION av nyhelsingforsare, det må sedan gälla arbetsrelaterad invandring eller flyktingar, måste vara en prioritet av högsta rang. I bostadspolitiken måste segregation undvikas och vi måste ha låga trösklar då det gäller krav på språkkunskaper i arbetslivet, språket lär man sig bäst just där. Eller språken, det ska vara lika möjligt att integreras på svenska som på finska. Jag har varit starkt engagerad för det.

INTERNATIONALIST är jag, och då särskilt nordist och europé. Under åren kring sekelskiftet verkade jag som internationellt ansvarig vice ordförande för Journalistförbundet, som president för Nordiska journalistförbundet och som vice president för Europeiska journalistfederationen, och de erfarenheterna upplever jag att är nyttiga också i kommunalpolitiken i en stad som vill var internationell.

INVANDRING bör vi välkomna och främja, eftersom vi behöver båda fler händer och hjärnor för att hålla hjulen rullande. Själv brukar jag påpeka för de invandringsfientliga att våra bussar inte skulle rulla utan invandrare och att särskilt förorterna inte skulle ha många restauranger utan dem. Det samma gäller vården, inte minst äldrevården. För att inte tala om de IT- och andra experter som våra företag behöver.

INVESTERINGAR måste staden göra för att möta alla de behov en växande befolkning har. Vi måste investera i infrastruktur, i nya skolor och dagisar. Därför har det varit nödvändigt med överskott i driftsbudgeten. Annars hade staden vart tvungen att finansiera alla investeringar med lån.

INVÅNARHUSEN i olika stadsdelar är viktiga mötesplatser för dem som bor där, och här kan också föreningar samlas. Jag var med om att driva att vi i Mosabacka lyckades köpa den gamla träskolan och göra det till ett sådant ”byahus”, och nu senast har jag varit engagerad för att Parkstad/Stapelstaden får ett eget, låt vara till en början i mindre skala. Många är de andra invånarhus jag har besökt på olika håll i staden, och de har alla viktiga funktioner att fylla.