Bokstaven K med hela 20 ord delas upp i två delar. I kväll de 10 första orden:
KABELFABRIKEN är ett utmärkt exempel på en ny användning av en gammal industrifastighet, och vi har flera andra. Nu kommer kulturutbudet på Kabelfabriken att kompletteras med Dansens hus.
KANALER kunde vi gärna ha fler av i Helsingfors. Nej, vi blir aldrig ett Venedig eller Amsterdam, men visst lockar väl Gräsviken och snart Busholmen till nya satsningar på andra håll.
KLIMATPOLITIKEN tar Helsingfors helt riktigt på största allvar. Jag brukar i diskussioner med s.k. klimatskeptiker jämföra våra åtgärder mot klimatuppvärmningen med en livförsäkring, som man tecknar för säkerhets skull. Visst kostar det, men som sagt: för säkerhets skull. Samtidigt som staden försöker bidra till att minimera upphoven till klimatförändringen, måste vi bereda oss på ökade mängder regnvatten som måste dirigeras bort från byggnader och på att havsvattennivån stiger, vilket innebär en översvämningsrisk.
KOLET måste vi göra oss oberoende av, även om avgaserna från våra kolkraftverk redan nu effektivt renas. Hanaholmens kraftverk stängs helt inom några år, och Sundholmens några år senare. Där använder man redan nu också flis. Kolet måste ersättas med förnybara energikällor.
KOLLEKTIVTRAFIKEN är stadens nervsystem. Ju bättre den fungerar, desto färre bilar behövs i stadstrafiken. De som vill att den ska vara gratis, bortser från att kostnaderna måste betalas på något sätt. I vår region har vi principen att hälften betalas med biljettpriser och hälften över skatten. Det är en bra balans, och flexibilitet har tillåtits inte minst p.g.a. coronan. Jag satt under den förra mandatperioden i HRT:s styrelse, men är lycklig nog att inte under den här perioden ha behövt sitta där och fundera på hur ekonomin ska gå ihop. I stället sitter jag nu i HUS styrelse. För coronans del kunde man tala om att jag hamnade ur askan i elden.
KOLONITRÄDGÅRDARNA är nu nio till antalet i Helsingfors: Äldst är den i Brunakärr, grundad 1918 – jag var själv med på 100-årjubileet. Sedan följer i åldersordning Gumtäkt, Vallgård, Hertonäs, Tali, Åggelby, Marudd och de två i Baggböle, av vilka den i Klasas från 1977. Det är alltså länge sedan någon har grundats, och köerna är långa. Senast då de nuvarandes arrendekontrakt ska förnyas 2026 borde vi försöka hitta mark för en tionde. I stadsfullmäktige har jag flera gånger talat för trädgårdarna, som faktiskt ifrågasatts av någon enstaka ledamot från samlingspartiet.
KOMMUNFÖRBUNDET, alla kommuners takorganisation, har en viktig roll som intressebevakare och rådgivare. Själv har jag redan i många år suttit i dess svenska delegation, som bevakar de svenska behoven och intressena.
KOMPLETTERINGSBYGGANDE är dagens melodi. Det finns ofta obebyggd tomtmark – eller tomter som kan delas – särskilt i förorterna, och visst är det bättre att bygga på sådan mark än i parker och orörd natur. Men kompletteringsbyggande måste planeras med full hänsyn till stadsdelens karaktär och till invånaropinionen.
KONSENSUS eftersträvar vi alltid i Helsingforspolitiken, t.ex. i uppgörelserna om budgeterna. I allmänhet har det lyckats mellan partierna i den breda mitten, till vilka jag i det sammanhanget räknar Saml, De gröna, SDP och SFP. Svårare har det varit att nå samförstånd med partierna på de yttre kanterna, alltså sannfinnarna och vänsterförbundet.
KONST behöver vi alla för att trygga livskvaliteten. Eller som Yles vetenskapsjournalist Marcus Rosenlund just då detta skrevs uttryckte det: vi kan inte leva utan skönhet omkring oss. Själv har jag inte precis vuxit upp med bildkonst, men nog levt hela mitt vuxna liv i dess tecken, med hustru och en styvson som bildkonstnärer och med Vincent van Gogh som den favoritkonstnär vars verk jag sett på museer och utställningar runt omkring i Europa. Vi har ju ett av hans sista verk på Ateneum och nyligen hade Didrichsens konstmuseum en fin utställning av hans teckningar. Om andra konstformer skriver jag under separata rubriker här, börjande med i nästa avsnitt.