Och i dag den andra hälften av ord på K:

KONSTENS NATT är redan ett etablerat evenemang i Helsingfors. Att en del ungdomar lite missförstått meningen med det hela får inte hindra oss andra att njuta av de konst- och kulturupplevelser som erbjuds. Hur vore det med motsvarande evenemang, t.ex. idrottens eller motionens natt?

KONSTMUSEERNA är många i Helsingfors. Det statliga Nationalgalleriet består ju av Ateneum, Sinebrychoff och Kiasma. Då stadens konstmuseum bytte namn till HAM (förkortning av Helsinki Art Museum) reagerade jag först på förkortningen, som ju betyder något helt annat på engelska. Men då jag mindes att HAM ju var Tove Janssons mor Signe Hammarstens konstnärssignatur, svalde jag det. På gott och ont planeras nu en flyttning av HAM från Tennispalatset till en av de gamla gasklockorna i Södervik. Det är en värdig plats, men tyvärr splittras Kampens ”konstcampus”. Där finns ju förutom Kiasma och Konsthallen, plus Ateneum i närheten, också det privata Amos Rex, som var en förnäm gåva av Konstsamfundet till helsingforsarna – och turisterna. Didrichsens konstmuseum på Granö är ett annat förnämt privat bidrag till floran. Och så har vi ju alla gallerier, av vilka min styvson Akis verk har varit utställda i några.

KONSTRUKTIV bör man givetvis vara som politiker, och jag försöker mitt bästa. Det gäller att skapa förtroende också i förhållande till de andra politiska grupperna i stadsfullmäktige. Jag vågar påstå att jag som gruppordförande varit en konstruktiv kraft och ofta sökt pragmatiska kompromisslösningar i förhandlingar mellan grupperna.

KOTTBY är vår släkts ”urstadsdel”, där både min mamma och pappa växte upp, och där mina både mor- och farföräldrar bodde så länge de levde, mamma och pappa på nytt under pensionärsåren, och både min faster, min morbror med familj, min bror och jag själv i olika perioder. Lyckligtvis har Trä-Kottby bevarats, och självfallet den likaså skyddade Olympiabyn. Ett problem där är avsaknaden av hissar, som borde placeras utanför huskropparna, men det har stött på motstånd från museimyndigheterna. Från höghus utan hiss tvingas många äldre flytta ut då de inte längre klarar trappor.

KROG- OCH KAFÉLIVET i stan har ju p.g.a. coronan varit på sparlåga i över ett helt år nu, men kan förhoppningsvis så smånginom komma igång på nytt. Den ypperliga innovationen att inrätta en hel ”torgterass” på Senatstorget i fjol somras följs i år upp på Kaserntorget. Till invandrarfientliga krafter brukar jag påpeka att särskilt förstäderna inte skulle ha mycket av krogar, barer och kaféer utan duktiga invandrarföretagare.

KRONOBROARNA mellan centrum och Degerö röstade jag och hela SFP-gruppen emot då beslutet fattades i stadsfullmäktige. Det är ett jättedyrt projekt, särskilt som bron blir bara för lättrafik och spårvagnar. Nu håller budgeten på att ytterligare svälla ut, och det öppnar en ny chans att föreslå de alternativ vi förde fram redan då: spårvagn från Degerö till Hertonäs metrostation och båt/färjetrafik över Kronbergsfjärden.

KULTURMILJÖERNA i Helsingfors ska bevaras, inte bara naturområden som Centralparken utan också de byggda miljöer som från och till varit eller alltjämt är hotade. Aktuella, ja akuta exempel nu är Elielplatsen, Lappvikens sjukhusområde, Malms flygplats och Olympiaterminalen, men också enskilda byggnader såsom Aino Acktés villa på Degerö och många andra runtom i staden.

KULTURUTBUDET i Helsingfors är, som det anstår en huvudstad, det förnämsta i landet. Nu har det fått sig en coronatörn, men vi litar på att det snabbt kommer att återhämta sig. Som ett led i rehabiliteringen har staden beviljat hela sin personal kultur- och idrottssedlar på 200 euro per person som är avsedda både för att premiera för insatserna under coronatiden och för att hjälpa särskilt drabbade sektorer att återhämta sig. Men var och en kan också hjälpa till genom att gå på teater, konsert, bio, museer, gallerier etc. i takt med att det blir möjligt.

KYRKOFULLMÄKTIGE sitter jag sedan ett par år också i. Det är inte så många möten per år, ger vissa synergieffekter och har vidgat mitt nätverk. Kyrkofullmäktige befattar sig inte med församlingarnas verksamhet, utan bara med den övergripande ekonomin och strukturerna.

KÖERNA till hälsostationerna och tandvården är oacceptabla, och coronan har tillspetsat läget. Staden bör sätta resurser på att förkorta köerna och ”amortera” den vårdskuld som har uppstått.