Ord på L står i tur i dag:

LANDMÄRKEN behöver en stad, redan för att besökare ska kunna orientera sig, men framför allt för att ge staden karaktär. Personligen föredrar jag kyrk- och andra motsvarande torn framför skyskrapor, men det är kanske en smaksak. Höga byggnader kan gärna byggas längre upp på land i Helsingfors, men inte nära strandlinjen.

LANDSKAPSFULLMÄKTIGE sitter jag i, som Helsingfors representant. Det är nyttigt med tanke på uppdraget i stadsfullmäktige, eftersom bägge organen planerar planeringsärenden.

LAPPVIKENS SJUKHUSOMRÅDE är en fantastisk oas i Helsingfors. Jag har varit och är hårt engagerad för att området ska förbli öppet för alla helsingforsare och med verksamhet enligt nuvarande koncept, med dels Lappvikens källa för mental hälsa och dels andelslaget Jakamo, som hyr vidare utrymmen till hantverkare, andra småföretagare och konstnärer. Lyckligtvis begravdes planen på att sälja området till en utländsk fastighetsinvesterare, som bl.a. skulle ha byggt ett hotell på området, och sedan sannolikt sålt det vidare till nästa investerare. Staden måste ta sitt ansvar, t.ex. i den stiftelse som nu har föreslagits för att förvalta området.

LEKHOLMEN, de svenska församlingarnas egen ö i stadens östra skärgård, har en särskild plats i mitt hjärta. I motsats till alla de helsingforsiska unga som gått i skriftskola där, tillbringade jag redan mina allra första somrar på holmen, då mina föräldrar var kyrkliga ungdomsledare där.

LIBERALISMEN är min politiska hemvist, men med sociala förtecken, inte neoliberala. Frihet, jo, men inte på bekostnad av andras frihet.

LILLAN kunde förstås syfta på en viss känd politiker och fredskämpe, som var nära att bli president. Här avser jag ändå Lilla teatern, som numera är den svenska delen av Helsingfors stadsteater. I terrängen mellan den svenska nationalscenen Svenska Teatern, kallad Svenskan eller Svenskis, och de mindre, fria teatergrupperna har Lillan sin givna nisch. Många har mina teaterupplevelser varit här, genom decennierna, och jag ser fram emot många fler. Lillan når också på ett värdefullt sätt över språkgränsen, som en ambassadör för teater och kultur på svenska.

LINBANA över Kronbergsfjärden har föreslagits som ett alternativ  till de svindyra Kronobroarna till Degerö. Varför inte, men själv skulle jag nog föredra färjor och varför inte spårväg upp till metron i Hertonäs.

LOKOMOTIV för hela landet är Helsingfors, inte bara administrativt utan också både ekonomiskt och kulturellt. Det som är bra för huvudstaden är bra också för landet, då effekterna sprider sig som ringar på vattnet.

LUCKAN är inte bara en ”biljettlucka”, informationspunkt och en träffpunkt, utan har också viktiga uppgifter med att vägleda vilsna unga och integrera invandrare på svenska. Staden stödjer som sig bör verksamheten ekonomiskt, och varje år ser vi till att stöden beviljas.

LUFTKVALITETEN i Helsingfors är i allmänhet god, tack vare närheten till öppet hav med friska vindar, effektiv rening av rök och minskad avgasalstrande biltrafik i centrum. Luftkvaliteten mäts hela tiden, och vid behov utfärdas varningar med tanke på känsliga personer och allergiker. Men vi bör fortsätta arbetet med att förbättra läget ytterligare.

LUX, den årliga ljuskonstfestivalen,har blivit en succé. Behovet av ett sådant evenemang är stort under den mörkaste tiden av året. Åter något att som helsingforsare vara stolt över!

LÅN vill Helsingfors helst undvika, trots att räntenivån nu är låg. Stadens goda ekonomi skapar förutsättningar för att lyckas. Med hjälp av överskott i driftsbudgeten kan merparten av investeringarna finansieras ur egen kassa. Men en rimlig lånebörda är nog inte särskilt skadlig heller.

LÖNERNA avgörs som känt primärt i kollektivavtalsförhandlingar på arbetsmarknaden, mellan respektive fackförbund och den centrala kommunarbetsgivarorganisationen. Men Helsingfors kan nog påverka lönenivåerna lokalt, och har under de senaste åren anslagit resurser för att höja bl.a. dagvårdspersonalens löner. Då vi p.g.a. höga boende- och andra levnadskostnader har svårt att rekrytera arbetskraft måste vi vid behov göra det med ekonomiska lockbeten. Dessutom handlar det ju ofta om kvinnodominerade låglönebranscher, så det är också en jämställdhetsfråga.