Och så står bokstaven M i tur:

MALMS FLYGPLATS har jag från början och genom åren försvarat. Om vi har plats för flera golfbanor i stan bör vi också ha plats för en liten cityflygplats. Det handlar inte bara om hundratals hobbyflygare, med sina små plan, utan också om affärsflyg. Från Malm har också lite större plan trafikerat, som bl.a. levererat bistånd till uländer. Och helikoptrar, som har hållit elgator fria från snötyngda träd. Cityflygplatsen behövs också som en reserv, och blir tystare och utsläppsfri då elflygplanen tar över. Och så är ju området så mycket mer än en flygplats. På de unika ängarna trivs sällsynta växter, insekter och fåglar. Och så är det nordöstra Helsingfors ”centralpark” för rekreation och motion. För att inte tala om kulturvärdena: byggdes liksom Olympiastadion för det OS som aldrig kunde hållas 1940, är Europas äldsta fungerande flygplats, terminalen och den ännu äldre hangaren är skyddade, men utan en fungerande flygplats är de ingen terminal och hangar. Vi ger inte upp, nu ligger ärendet i domstol.

MARGINALISERING hotar lätt  många olika medborgare: unga som inte hittar sin plats i studie- eller arbetsliv, arbetslösa, bostadslösa, äldre som inte minst i coronatider isolerats. Men också hela grupper av individer, såsom invandrare som inte integreras i samhället. Samhällets uppgift är att förhindra att så sker. Också Helsingfors bör bära sitt ansvar.

MARKNADSKRAFTERNA är som elden, ni vet: en god dräng, men en dålig husbonde.  Jag tror på marknadsekonomins överlägsenhet som genererare av ekonomisk välfärd, men inte på en ohejdad kapitalism som skor sig på människor och miljö.

MAT- eller BRÖDKÖERNA är i och för sig en skam för ett välfärdssamhälle, eftersom de vittnar om brister i skyddsnäten. Samtidigt är det förstås fint att församlingar, Frälsningsarmén och andra frivilliga organisationer lappar på då så många faller mellan maskorna. Staden bör fortsätta att stödja dessa insatser.

METROPOL är Helsingfors, i nordiska mått mätt, och särskilt om man räknar hela ”Storhelsingfors”, inklusive Esbo, Grankulla och Vanda. Men vi är en metropol av mänskliga mått, och det är vår charm. Jag är ingen anhängare av en fusion av städerna i huvudstadsregionen, eftersom demokratin skulle bli lidande i en stad med långt över en miljon invånare. Men vi måste naturligtvis samarbeta, vilket vi redan gör i bl.a. bostads-, mark- och trafikpolitiken.

MIGRATION är ett naturligt fenomen, både globalt och nationellt. Människor har en förståelig strävan efter bättre levnadsförhållanden, och då väljer många att söka sin lycka i ett annat land eller på en annan ort.

MILJÖN behandlas i detta ABC för Helsingfors under många olika punkter. Jag tänkte grönt redan innan det gröna partiet bildades.  

MOSABACKA SKOLA och MOSABACKA BYAHUS är två lokala projekt i min egen stadsdel som jag har varit engagerad i. Jag var aktivt med i kampanjen för att rädda vår finska byskola, som hade föreslagits fusionerad med en större skola med över tusen elever. Det gamla trähuset som tidigare var en del av skolan lyckades vi genom en för ändamålet grundad förening köpa av staden och det är nu ett invånarhus. Där kan invånarna och deras föreningar mötas, och där ordnas fester av olika slag. Själva hyrde vi för ett par år sedan en sal för sondotterns konfirmationsfest.

MULTIKULTURELL vill jag att vår stad ska vara, och jag brukar alltid påpeka att  det första steget mot mångspråkighet är vår historiska tvåspråkighet. Också för religionernas del har vi en lång tradition av ett starkt ortodoxt inslag, ett katolskt, ett judiskt och – tack vare tatarerna – muslimskt. Honnörsorden är respekt och tolerans. Jag har alltid reagerat mot uttrycket om att ta seden där man kommer (fi. maassa maan tavalla, på landets vis), eftersom vi har många olika seder, vis och bruk i landet, och inte minst i staden. Men naturligtvis gäller finsk lag, ingen annan.

MUSEERNA har jag delvis behandlat under K som i Konstmuseer. I övrigt har vi ju museer av alla de slag, ja fler än vad t.ex. jag själv hunnit besöka, faktiskt. Våra kronjuveler är naturligtvis det statliga Nationalmuseet och vårt eget Stadsmuseum, med dess olika verksamhetsställen.  men när har du senast besökt Tekniska museet vid Gammelstadsforsen, Idrottsmuseet i Olympiastadion eller Mannerheimmuseet, t.ex? Själv sitter jag i HUS museikommitté, som planerar ett riksomfattande sjukvårdsmuseum utgående från alla de samlingar som finns, och som vi har kartlagt.

MUSIKHUSET, som är gemensamt för staten, staden och Yle, har hunnit etablera sig som en central samlingsplats för alla musikälskare och särskilt vänner av klassisk musik. Här samsas vår egen symfoniorkester med radions och dessutom ordnas ju andra konserter också. Arkitekturen är lite omstridd, men själv gillar jag den.

MÅNGFALD berörde jag redan under begreppet Multikulturell. Själv brukar jag alltid påpeka att mångfald alla gånger är att föredra framför enfald. Det är ju också för att se och uppleva mångfald som vi gillar att resa till andra länder. I Helsingfors är alla välkomna, oberoende av nationalitet, språk, religion, sexuell läggning, utseende, fysisk kapacitet o.s.v. De som föredrar nationell enfald hör inte naturligt hemma i vår stad – men i toleransens namn får naturligtvis också de bo och leva här.