Björns ABC för Helsingfors: N

Halvvägs i alfabetet har vi kommit fram till bokstaven N.

NATIONALSTADSPARK har ett tiotal städer i Finland redan, men ännu inte Helsingfors. Det handlar om en urban version av nationalpark, som sedan marknadsförs gemensamt. Jag är med i den medborgargrupp som driver ärendet i Helsingfors, en uppgift som jag ”ärvde” av Astrid Thors. Vi har ett enhälligt beslut i stadsfullmäktige om en utredning, men den har gått trögt framåt. En angenäm utmaning är att vi har så många områden som borde ingå, både naturmiljöer och byggda stadsmiljöer: skärgården och havsstränderna, Centralparken, Lappviken, Gammelstadsviken, Empirestaden, trähusstadsdelar, Malms flygfälts ängar o.s.v.

NGOs, en förkortning av Non-Governmental Organisations, på svenska medborgarorganisationer, är stöttepelare i civilsamhället. Själv är jag för Helsingfors del medlem i ett par-tre stadsdelsföreningar i Mosabacka där jag bor nu och i Åggelby där jag bodde tidigare, i Malms flygplats vänner och dessutom i den medborgargrupp som driver planen på en nationalstadspark i huvudstaden – se föregående punkt! Nätverket av olika organisationer är en ypperlig kanal för direkt medborgarinflytande.

NORDEN är också Helsingfors främsta referensgrupp. Vi har mest att lära av erfarenheter från andra nordiska storstäder, eftersom samhällena är så lika varandra, och själv har jag deltagit i nordiska huvudstadsmöten i både Helsingfors och Oslo. För egen del anser jag det viktigt att i Norden kommunicera på de skandinaviska språken, även om de officiella programmen tyvärr oftast går på engelska.

NORDISKA SKOLAN är vår idé, ja ursprungligen min, eftersom det var mitt förslag då SFP för flera år sedan skrev ett utbildningspolitiskt program. Tanken var en språkskola av samma typ som de engelska, franska, tyska och ryska skolorna, men eftersom skolan inte gärna kunde kallas Svenska skolan då vi ju har många svenska skolor, gällde det att hitta ett annat namn och vidga perspektivet. Vi fick redan under den förra perioden i stadsfullmäktige igenom en SFP-motion i ärendet och skolan skrevs in i stadens strategi. Sedan dess har ärendet beretts på tjänstemannanivå. Ett förslag om en tvåspråkig Nordisk skola på Busholmen kunde vi tyvärr inte acceptera, då planen förutsatte att Cygnaeusskolan skulle läggas ner. Nu fortsätter beredningen, med sikte på någon annan stadsdel.

NORR OM STAN heter en förening i nordöstra Helsingfors, som dessutom omfattar också delar av Vanda. Det är en förening för alla de svenska föreningar  som verkar i området, och vi har lyckats trygga understöd från staden för dess verksamhet. I den svenska ”glesbygd” det handlar om är det bra att koordinera resurserna.

NYHELSINGFORSARE, i analogi med ”nyfinländare”, kallar jag gärna de invandrare som flyttat till Helsingfors. Jag är starkt engagerad för att de fritt ska kunna välja om de vill integreras på svenska, som för många av dem kan vara lättare att lära sig om de redan kan ett annat germanskt språk, i allmänhet engelska. Se också under Integration!

NÄMNDERNA i Helsingfors är numera bara fyra till antalet, för social- och hälsovård, för utbildning och småbarnsfostran, för kultur och fritid och för stadsmiljön. Plus den lagstadgade räddningsnämnden. Jag har själv som gruppordförande i stadsfullmäktige inte suttit i någon av dem, utom att jag under den förra perioden representerade stadsstyrelsen i den svenska skolsektionen – liksom i Helens och finska arbis direktioner. I stället har jag haft interkommunala uppdrag som representant för Helsingfors och (som den enda) SFP, först i regiontrafiken HRT:s styrelse och nu i styrelsen för specialistsjukvårdsdistriktet HNS/HUS.  

NÄRDAGIS borde varje barn ha rätt till. Stadsfullmäktige godkände nyligen min kläm om att detta bör gälla också de svenska barnen, trots att daghemmen inte ligger lika tätt. Nu har vi fått läsa om skräckexempel då svenska barn erbjudits plats i helt andra delar av stan, långt från hemmen. I Helsingfors kan inte avstånden räknas i kilometer, utan måste räknas i tid. För en tid sedan erbjöds några svenska barn också dagis på finska, vilket är emot språk- och i sista hand grundlagen.

NÄRDEMOKRATI fungerar bäst i nätverk för medborgarorganisationer och genom den deltagande budgetering som Helsingfors har infört och som varit en stor framgång. Jag tror inte på stadsdelsfullmäktigen, som bl.a. vore en risk från språklig synpunkt sett.

NÄRINGSLIVET är motorn i ekonomin, och det gäller också Helsingfors. Utan framgångsrika företag som producerar varor och tjänster får inte staden intäkter från samfundsskatt, fastighetsskatt – och inkomstskatt. Staden bör därför slå vakt om och främja sitt näringsliv, och attrahera nya företag.

NÄRSERVICE bör staden kunna erbjuda särskilt då det gäller skola, dagvård (se ovan), hälsovård, bibliotek och motionsmöjligheter. Det är förstås en utmaning att kunna erbjuda närservice också på svenska, men Helsingfors har nog råd att respektera grundlagens stadganden.

NÖD ska ingen behöva leva i. Då inte samhällets – statens och stadens – skyddsnät räcker till finns det lyckligtvis andra som kompletterar: församlingar, den tredje sektorn, medborgarorganisationer av olika slag. Erfarenheterna av coronaepidemin har visat hur livsviktiga deras insatser kan vara. Men utgångspunkten är alltid att ansvaret vilar på den offentliga sektorn.