Ord på U i dag:
UNGDOMEN är vår framtid, heter det alltid i festtal. Och det är naturligtvis sant, men hur bäddar vi för denna framtid? Helsingfors erbjuder de bästa och mångsidigaste möjligheterna till utbildning av alla kommuner i landet, men ändå avbryter alltför många unga sin utbildning. Många unga är helt enkelt vilse, och coronan har tillspetsat läget. Vi måste satsa mer på yrkesorienterings-, kurators- och psykologtjänsterna i skolorna, och nå också dem som inte går i skola. Den uppsökande ungdomsverksamheten är i en nyckelställning här, liksom frivilliga organisationer som Aseman lapset – Stationens barn. Jag var starkt engagerad för att de skulle få en ny samlingsplats då den i gamla busstationen inte kan fortsätta. Sedan måste vi i samarbete mellan polisen och stadens olika sektorer med krafttag komma åt det ökade och dödliga ungdomsvåldet på stan, icke minst bruket av knivar. Samtidigt är det viktigt att minnas att den stora majoriteten av ungdomen ingalunda är problemfall. Det lovar ändå gott för framtiden.
UNGDOMSRÅDET är ett av stadens specialorgan, vid sidan av äldrerådet, handikapprådet och några till. Ungdomsrådet har ändå en särställning, eftersom det representerar en invånargrupp som inte har rösträtt i val. Därför har rådet blivit en kanal för initiativ från unga direkt till stadsfullmäktige. Två gånger per år får rådets representanter delta i fullmäktiges möten, med yttranderätt. Många är de goda idéer som den vägen har kanaliserats till stadens beslutsfattande. Jag minns ett exempel, som via en motion av mig blev verklighet: möjligheten att ladda mobiltelefoner i bussar.
UNIVERSITETET är en viktig samarbetspartner för staden, och det gäller både utbildning och forskning. Vi har t.ex. varit aktiva för att få till stånd en svensk klasslärar- och barnträdgårdslärarutbildning i Helsingfors, och det har efter många om och lyckats. Redan nu ökar antalet behöriga svenska lärare i staden. Och HUS, där jag själv sitter i styrelsen, är ju ett gott samarbete mellan staden (och de andra nyländska kommunerna) och universitetet.
URBANISERINGEN är ett globalt fenomen, som knappast kan stoppas. Om nu inte coronaepidemin öppnar ögonen för hur sårbara tätt byggda stadsmiljöer kan vara. Urbaniseringen har varit snabb också i Finland, och Helsingfors har vuxit snabbt, till 650.000 invånare nu. Perspektivet att staden inom ett par-tre årtionden skulle ha 850.000 invånare kan dock vara överdrivet. Också Esbo och Vanda bygger ju i ilfart, kring Västmetron respektive järnvägen via flygplatsen. Åbo har faktiskt halkat ner till sista plats bland de sex största städerna, efter Helsingfors, Esbo, Vanda, Tammerfors och Uleåborg. I fjol ökade Helsingfors befolkning med bara 3.000 personer, men det kan vara en tillfällig svacka i tillväxten.
USPENSKIJKATEDRALEN hör till våra förnämsta sevärdheter i stan, och vi behöver inte alls bry oss om att en del turister lär tro att de är i Ryssland då det ser katedralen. Vi har ingen anledning att skämmas över att vi har också ett ryskt och ortodoxt kulturarv att förvalta. Tvärtom är det något att vara stolt över. Finland har alltid varit ett gränsland mellan öst och väst – i kulturell och religiös mening. Men naturligtvis inte politiskt.
UTSLAGNING av unga och unga vuxna är ett växande problem. Orsaken kan vara t.ex. oavslutade studier, arbetslöshet, bostadslöshet, alkohol- och drogmissbruk eller mentala problem. Det är de orsakerna som måste tacklas. Coronan har ytterligare tillspetsat problemen, och vidgat risken för utslagning också av äldre medborgare. Staden måste anslå resurser för att gå till roten med problemen, inte stanna på ytan med dem.