Nyland är ingen lätt valkrets att kandidera i. Det är långt mellan Hangö och Lovisa. Tur att jag bor mitt i, och har ungefär lika långt åt båda hållen…

Nyland är utmanande också på grund av sin mångfald. Eller snarare tack vare, eftersom mångfald är en styrka, inte en svaghet. Nyland är både storstad, småstad och ren landsbygd och allt däremellan.

Politiskt är Nyland likaså den kanske mest utmanande av valkretsarna: den är störst, och attraherar därför många av politikens kända namn, med flera ministrar i spetsen. Och så är det ju den valkrets där valets stora mediestjärna Mr Soini himself kandiderar…

Men just allt detta gör utmaningen så fascinerande!

Jag har inte hunnit med fler än ett dussintal valmöten hittills – det har helt enkelt inte funnits fler tillfällen än. På skoj räknade jag i dag, då jag besökte Borgå, att det var mitt femte besök i staden, som därmed leder statistiken hittills. Och fler besök i Runebergs & Brunbergs stad hinner det bli fram till valet.

Min barndomsbygd och skolstad Lovisa har jag hittills besökt två gånger, den ena gången närmare bestämt ”stadsdelen” Liljendal och den andra ”stadsdelen” Pernå.

Två gånger har jag likaså hittills varit i Esbo, liksom två gånger i Vanda. Och så en gång i Kyrkslätt. Räknar man ihop dem blir det fem gånger i Mellannyland, mot sju i Östnyland.

Västnyland har jag inte besökt ännu i år, men så har ju valkampanjen bara knappt kört igång. Jag börjar faktiskt längta västerut också… Jag tröstar mig med att jag höll Svenska dagen-tal i Hangö i fjol, men det var ju innan jag var kandidat.

Jag tänker nämligen vara en allnyländsk kandidat. Uppvuxen i öster, bosatt i mitten och med släktrötter västerut är en kombination som borde bädda för det.

Inför EU-valet för snart två år sedan rörde jag mig flitigt i hela Nyland, men då var man ju tvungen att besöka både Österbotten och Åboland också. Nu blir det bara Nyland, men hela Nyland.