Liljendal i går, Bromarv i kväll, och tidigare under kampanjen Pernå, Lappträsk, Snappertuna, Sjundeå, nordvästra Borgå, östligaste Vanda, västligaste Esbo, Bobäck i Kyrkslätt… Den gemensamma nämnaren är landsbygd, rentav glesbygd – mitt i vårt tättbefolkade Nyland!
Hur överlever, ja lever landsbygden i Nyland? För att få bloggen klar före midnatt blir det i punktform:
– Utan ett levande lantbruk ingen levande landsbygd. Så enkelt är det. Lantbruket är och förblir själva ryggraden i landsbygdens näringar.
– Men lantbruket måste kompletteras: binäringar (och då menar jag inte bara biodling…), vidareförädling, direktförsäljning – närmat!
– Utan en fungerande infrastruktur ingen levande landsbygd: järnväg, landsvägar, kollektivrafik, vatten och avlopp, el förstås, och inte minst bredband, i fiberkablar!
– Till infrastrukturen hör också dagvård och skola, hälsovård, bibliotek, post och annan samhällsservice.
– Och så kommer den privata servicen, börjande med bybutiker och hantverk. Vid behov måste bybutiker gynnas och stödjas av samhället – men framför allt av byborna själva!
– Företagsamhet i mindre och större skala: stöd för innovationer, produktutveckling, startstöd …
– Medborgarsamhället med alla föreningar och frivilligorganisationer. De är byns blodomlopp. Tänk bara på uf-lokalens eller FBK-lokalens betydelse som samlingsplats. Ingen idrott och konditionsverksamhet utan eldsjälar i föreningar och klubbar.
– Sist men inte minst: närdemokrati! Våra allt större kommuner borde inte tveka att låta byar, respektive stadsdelar, bestämma en del själva! Byaråd, samråd med föreningar, rådplägning med invånarna.
Det blev åtta punkter. De borde ha blivit tio eller tolv, så brukar man ha det. Men tiden före midnatt tog slut. Vad säger ni andra: vad glömde jag i hastigheten?
Du frågar vad du glömde. En mycket viktig sak blev borta, men det är lätt att förstå, eftersom man aldrig ser den, varken på landsbygden eller annanstans. Planläggningen.
En levande landsbygd förutsätter att man får bygga och bo. Planeringen går numera ofta i en riktning som vill bevara landsbygden som kulturlandskap eller rekreationsområde. Bebyggelse, småindustri och annat som gör landsbygden levande och dynamisk i tiden görs allt svårare att placera på landsbygden, i glesbygden. Kravet på allt tätare samhällsstruktur är ett direkt hot mot landsbygden, vilken hotar bli ett stort utomhusmuseum.
Tack, Thomas! Helt riktigt! Jag visste ju att jag hade glömt något i hastigheten. Så går det när man skriver utan disposition, bara rakt av från hjärtat…
Bredbandsförbindelserna är en ödesfråga för företagsverksamheten på landsbygden – tyvärr har Finland valt fel väg då man av hänsyn till det tidigare statsbolaget Sonera, lät operatörerna sköta utbyggnaden och adminisytrationen varvid det blev en affärsverksamhet av utbyggnaden av IT-infrans grundstruktur. Det hela borde förverkligas genom en utbyggnad av operatörsfria nät där konsumenten kan konkurrensutsätta uppkopplingen. Nu kasserar operatörerna in både EU-stödet, statens IT-infrastöd och konsumenternas anslutningsavgifter redan i första skedet av utbyggnaden, med sjukt höga kostnader för konsumenten. Bredbandsnäten borde vara en del av samhällets grundstruktur såsom vägarna, där man får välja vem man handlar med och av medan nätet ägs och förvaltas offentligt rättsligt.
Vi ser nu hur det gick, Finland (=vi skattebetaler) finansierade uppbyggnaden av Soneras infra- idag är detta nät föremål för internationell spekulation – trots att det är fråga om grundinfra.
Tänk om motorvägarna plötsligt skulle bli föremål för spekulation av franska eller ryska storbolag ? Hur skulle det då vara med vår strategiska säkerhet?