För att inte gå i fällan med att skriva om ett och samma främmande parti för tredje dagen å rad, ska jag bara skriva apropå att detta vissa parti i sin populism föreslagit att stiftelser och fonder ska beskattas.

Det är oklart vad som egentligen avses: ska deras kapital förmögenhetsbeskattas, ska avkastningen av detta kapital beskattas som ”kapitalinkomst” (i så fall för vem?) eller ska de understöd och stipendier de delar ut för välgörande ändamål anses vara skattepliktig inkomst för mottagarna?

Nå, oberoende av metoden skulle resultatet vara det samma: de pengar som från denna del av den tredje sektorn kanaliseras till olika ändamål skulle beskäras. Endera innan de delas ut, eller senast då de mottas.

Vilken skulle konsekvensen bli av det? Jo, att stora delar av samhället sulle sluta fungera. Många är de åldringshem, daghem för barn, privata skolor, ungdomsorganisationer, idrottsföreningar, teatrar, orkestrar, dansgrupper och så vidare som skulle få sätta lapp på luckan. Och många är de konstnärer och andra kulturarbetare som skulle få söka sig till arbetslöshetsregistret.

Nej, säger nu någon. De kunde ju få sina understöd och stipendier av samhället i stället, alltså stat och kommuner. Med vilka pengar? Jo, med dem som tas in då man beskattar fonder och stiftelser eller deras understödsmottagare, kantänka.

Ok, låt oss tänka tanken till slut. Samma pengar som tas in skattevägen skulle alltså kanaliseras tillbaka till dem som nu får ta emot dem skattefritt. Plus minus noll, alltså.

Nej, inte riktigt, det skulle faktiskt gå på minus. Det skulle nämligen kosta en hel del att först ordna med beskattningen och sedan förvalta utdelningen. Nu görs det senare jobbet åtminstone i mindre fonder och stiftelser med frivillig arbetskraft och i större med egna medel.

Galenskap, alltså, att ta med den ena handen och ge med den andra, så att en del av pengarna går förlorade på vägen från hand till hand.

Men så är kanske det där vissa partiets avsikt egentligen inte att börja beskatta fonder och stiftelser. Avsikten är kanske bara den samma som med förslaget att ”spara” genom att skära ned på de svenska radio- och tv-programmen – för som finansminister Katainen i dag påpekade är det inga statsbudgetspengar som går till det ändamålet.

Avsikten är kanske att späda på fördomar mot ”rika” finlandssvenskar, att blåsa under avundsjuka och att utså hat mot språkminoriteten.

Sådana hatkampanjer har vi sett förr i historien, lite i det egna landet men mycket mer i andra länder. De spåren borde förskräcka.

—

Dagens blogg bygger på en diskussion som i dag har förts på min Facebook-sida.