Passar på att spinna vidare på den tråd kolumnistkollegan Björn Sundell introducerade i söndags: vad är liberalism egentligen? Ordet hör ju till de mest missbrukade politiska termerna. I USA betyder det vänster, i Ryssland kallar Zjirinovski sitt populistiska ytterhögerparti ”liberaldemokratiskt”…

Orden liberal och liberalism faller ju tillbaka på latinets liber, frihet, och det är förstås kärnan i begreppet. Men vilken frihet – eller snarare vilka friheter?

 

Skotten Adam Smith anses vara den ekonomiska liberalismens fader med sitt verk om nationernas välfärd, som utkom det amerikanska revolutionsåret 1776. I själva verket hade Gamlakarlebyprästen Anders Chydenius hävdat samma principer om näringsfrihet och frihandel – plus yttrande- och tryckfrihet! – redan ett drygt decennium tidigare. Men engelskan var redan då det större världsspråket av de två.

Tyvärr har den ekonomiska liberalismen renodlats av senare tiders marknadsliberaler, även kallade ny- eller neoliberaler. De hyllar friheten också då den går ut över andra människors frihet.

Verklig ekonomisk frihet förutsätter lagstiftning och reglering, för att inte urarta i vild kapitalism med karteller, oligopol och monopol – som ju i själva verket saboterar den ekonomiska friheten.

 

Sedan finns det också andra friheter att hylla än den ekonomiska. Den politiska friheten är det vi kallar demokrati. Demokratin får dock inte vara ”majoritetens diktatur”, utan bör inkludera hänsyn även till minoriteter. Demokrati under ansvar.

Så finns friheten från förtryck och diskriminering, som förutsätter respekt och tolerans. Frihet under ansvar.

Och vad är alla friheter värda utan friheten från svält, misär, fattigdom? Tänk bara på en från kolonialismens bojor befriad som sedan svälter ihjäl. Se på Zimbabwe!

Till den verkliga frihetens väsen hör jämlikhet, och då talar vi inte om exakt matematisk jämlikhet som vore en kontraproduktiv utopi eftersom människan behöver ekonomiska incitament, utan om en rimlig jämlikhet. En social liberalism.

Till den verkliga frihetens väsen hör också hänsyn till natur och miljö. Frihet från en fördärvad livsmiljö. En ekologiskt ansvarsfull liberalism.

 

Balansgången mellan ekonomisk frihet och andra, lika viktiga friheter kan vara delikat. Den ekonomiska friheten har empiriskt visat sig vara bäst på att skapa mervärde, välstånd, välfärd. Men den ska sedan fördelas så att andra friheter respekteras, och så att lyckan optimeras.

Är liberalismen då unik? Ja, den ekonomiska liberalismen är det, då motsatserna heter endera monopolkapitalism eller statlig socialism.

På de övriga friheterna har liberalismen inte – just det, monopol. Också socialismen svär i deras namn (utom att demokratin empiriskt visat sig oförenlig med den) och konservatismen kan ha ett varmt socialt hjärta – tänk bara på en Georg C. Ehrnrooth.

Det är kombinationen av hänsyn till alla friheter som gör liberalismen unik.

– kolumnen först publicerad i Hbl 24.5.2012