Visst var det dumt av statsminister Mari Kiviniemi att beskylla oppositionen för ofosterländskhet. Det är ett mycket hårt omdöme, och hon har nu i två dagar fått äta upp sitt misstag. Hon har ”beklagat” det, men inte direkt bett om ursäkt eller tagit tillbaka det.

I och för sig bör man göra en viktig distinktion, även om den knappast har en chans att gå hem bland de stora folkmassorna. Strängt taget beskyllde Kiviniemi inte oppositionen för att vara ofosterländsk, utan för att i en preciserad fråga ha handlat ofosterländskt. Det gällde avslöjanden av konfidentiella uppgifter som hade delgetts riksdagens Stora utskott om Finlands förhandlingsposition inför euroländernas toppmöte på fredagen.

Det är en viss skillnad mellan att stämpla någon som en gång för alla ofosterländsk, och att påtala att en viss handling var ofosterländsk.

Jämför att jag ovan ansåg det ha varit ”dumt” av Kiviniemi att ha uttalat sig så oförsiktigt. Jag beskyllde inte henne för att vara dum!

Nå, en del uppfattar säkert skillnaden som hårklyveri. Och oppositionen följer ju bara det gamla demagogiska rådet: överdriv först din motståndares argument, och polemisera sedan inte mot argumentet som sådant, utan mot din egen överdrivna version av det…

 —

I sak var det en viktig markering av Stora utskottet att inte bevilja stasministern nya befogenheter att öka Finlands ansvar för hjälpen till andra euroländer som hamnat i svårigheter. Det är bra att kunna säga ifrån ibland.

Inte för att Kiviniemi hade begärt sådana nya fullmakter. Det kunde hon inte ens göra, eftersom fredagens toppmöte mellan euroländerna inte är någon officiell EU-institution som kan fatta bindande beslut – eller beslut överhuvdtaget.

Lissabonfördraget gjorde hela EU:s toppmöten, officiellt Europeiska rådet, till en sådan beslutsfattande instans, men euroländerna har ingen sådan. Euroländernas stats- och regeringschefer kan bara dra upp politiska riktlinjer i deklarationsform. Besluten fattas sedan av rådet i dess officiella sammansättning.

Men inför ett deklaratoriskt möte är det helt på sin plats att riksdagen genom Stora utskottet deklarerar sin vilja. Så fungerar demokratin.