Om att sitta på två stolar

Ni har väl hört uttrycket att någon hamnar i ”en fälla med två bostäder” då man köpt en ny innan man lyckats sälja den gamla? Talesättet rinner mig i hågen då jag i en månad har suttit i en fälla med två samkommuner.

Jag har i fyra år suttit i sjukvårdsdistriktet HUS styrelse, men det mandatet upphör den 14 oktober då en ny styrelse väljs. Jag övergår till regiontrafikens samkommun HRT:s styrelse, som valdes redan den 14 september. Perioderna går alltså i otakt. Då detta skrevs satt jag således i bägge organen, och det var därför lite extra bråda tider.

Då jag alltså i skrivande stund sitter på två stolar passar det bra med en jämförelse. Skillnaderna mellan HUS och HRT är stora, även helt bortsett från de vitt skilda ansvarsområdena.

HUS  omspänner hela det forna Nylands län, och har dessutom som universitetssjukhus ansvaret för mer avancerad specialistsjukvård också utöver det – ända bort till den ryska gränsen. Ja, för t.ex. transplantationernas, den mest komplicerade cancervårdens och barnens del är ansvaret riksomfattande. Men så har HUS också 23.000 anställda…

HRT har faktiskt bara drygt 400 anställda, och har bara nio medlemskommuner, från Sjundeå i väst över Kervo i norr till Sibbo i öst. Den största personalgruppen är biljettkontrollörerna, men i övrigt handlar det mest om ”tjänstemän” i olika planeraruppgifter.

Men alla metro-, spårvagns-, tåg- och bussförare då? Jo, de är ju anställda av stadens trafikverk HST, VR respektive flera olika bussbolag. HRT ”bara” planerar trafiken, konkurrensutsätter den och köper upp tjänsterna.

Av HRT:s styrelse har jag tidigare erfarenhet, från perioden 2013-2017, och nu alltså lika lång erfarenhet av HUS-styrelsen. Var trivdes jag bättre?

Svar: i båda! I HRT upplever jag mig med ett modeord som en ”erfarenhetsexpert”, eftersom jag har varken bil eller körkort och alltså är helt beroende av kollektivtrafik. Metro använder jag sällan, eftersom jag bor i Mosabacka, men desto oftare tåg, buss och spåra.

Då jag för fyra år sedan bytte till HUS skojade jag om att jag lyckligtvis inte på samma sätt är någon erfarenhetsexpert där, eftersom mitt behov av specialistsjukvård vida har understigit behovet av kollektivtrafik. Men visst har det varit oerhört intressant att sätta sig in i vad landets ledande universitetssjukhus sysslar med. Det har varit en utmaning av rang.

Då jag lämnar HUS sörjer jag att jag inte får vara med då HUS ska anpassa sig till och finna sin plats i vårdreformen, och för sin del medverka till att integrera primärvård och specialistvård.

Då jag återupptar mitt värv i HRT är situationen en radikalt annan än då jag lämnade det för fyra år sedan. Coronan har slagit ytterst hårt mot just HRT, som förlorat upp till 40 procent av sina passagerare och därmed biljettintäkter. Det blir en utmaning av allra högsta rang att reda upp det.

(Först publicerad i tidningen Oulunkyläinen 14.10.21)